Vargens matrester – en stor fördel för andra predatorer
Vargen har som bekant en jaktlust som vida överstiger den egentliga hungern och behovet av proteiner. Inom varje område där vargen jagar finner människor övergivna djurkroppar där väldigt lite faktiskt gått till direkt föda.
Man kan välja att se på vargens jaktexcesser ur flera perspektiv. Man kan se det som ett resursslöseri av högvärdiga proteiner och en upparbetad tillgång för markägaren som densamma inte kan dra nytta av. Men man kan också välja att se det som någon form av uttryck för ”naturens gång”.
Utifrån det sistnämnda perspektivet är det helt riktigt och korrekt att vargens matrester utgör ett välkommet tillskott för markens övriga predatorer. Räv, Lo, Björn, Järv och rovfåglar kan alla dra nytta av den kvarlämnade djurkroppen och slipper också den direkta ansträngningen jakten alltjämt innebär – helt enkelt en gratis lunch.
Hur mycket kött blir det av de djur vargen dödar
Det finns oss veterligen inga studier på vad vargen lämnar efter sig men klart är att vargen som organism under inga omständigheter skulle ha överlevt om den var tvungen att konsumera lika mycket som den dödar. Om det inom ett vargrevir dödas mellan 120 och 150 älgar fördelat på cirka 6 vargar innebär det en total köttmängd om 8 400 – 10 500 kilo kött givet en ungefärlig köttvikt om 70 kg per djur. Eftersom huvuddelen av de djur som dödas är kalvar är 70 kilo rent kött per djur en rättvisande måttangivelse.
Det skulle ge en teoretisk köttkonsumtion om 1 400 – 1 750 kg kött per varg och år.
Människans proteinbehov
Rekommenderat dagligt intag av proteiner för en vuxen människa är 0,8 gram per kilo kroppsvikt enligt WHO och Livsmedelsverket. Omräknat i kött som innehåller 20% protein per gram betyder det precis 4 gram kött per kilo kroppsvikt. För en genomsnittsmänniska om 70 kilo innebär det 280 gram kött per dag.
En människas proteinbehov skulle således tillgodoses genom att äta ungefär 100 kilo kött per år.
Vargens proteinbehov
En vuxen varg behöver ungefär 2-4 kilo kött om dagen. Den strikta köttdieten gör också att vargen kräver stora mängder vatten för att inte drabbas av urinförgiftning. Översatt till protein per kilo kroppsvikt betyder det att en varg om 45 kilo behöver allt mellan 9-18 gram rent protein per kilo kroppsvikt och dag.
Vargens kärva livsstil, ständiga promenerande under den vakna delen av sitt liv och den ensidiga köttdieten gör att den behöver 2,25-4,5 gånger så mycket protein som en människa. Översatt i kött betyder det 730-1460 kilo per varg och år.
Hur mycket matrester lämnar då vargen kvar i naturen
Snittet av de två talen är 1095 kilo. Den mängden räcker för att tillgodose vargens behov av föda. Kvar är det då allt mellan 305 – 655 kilo av alla de djur den dödat. Onekligen en rejäl hög med mat för räven och övriga predatorer.
Om vi räknar på de kända reviren i Sverige under vintern 2010/2011, dvs 50-56 stycken innebär det en teoretisk matrest om 91 000 – 196 000 kilo, eller 91 till 196 ton högvärdigt protein till lycka för små och stora predatorer i omgivningen.
Smått fantastiskt mycket mat som kommer nästan utan ansträngning bara för att vargen inte orkar eller vill äta upp den. Naturens gång helt enkelt och ur ett naturromantiskt perspektiv, jättebra. Ur ett markägarperspektiv är det kanske inte fullt lika uppskattat.
Människans bidrag till övriga predatorer
Det finns trots allt en redan fungerande utfodring av de övriga predatorerna genom den jakt som vanligtvis bedrivs på marker runt om i Sverige. Det är sällan jaktlagen tar med sig viltets innehåll hem till slaktboden – räntan som den kallas. Den lämnas nästan alltid kvar på platsen där djuret fallit och brukar vara puts väck redan inom några dagar.
Först kommer svartfåglarna som i sin tur lockar till sig räven till det dukade bordet. Det går snabbt och är till gagn för båda parterna – predatorn städar efter jägaren som slipper bära hem mer än nödvändigt.
När viltet väl här hängt och därefter styckas i lämpliga bitar blir det trots allt en försvarlig mängd slaktrester kvar. Ben, brosk och övriga bitar som helt enkelt inte går att göra något vettigt av i ett normalt kök. Det vanliga är att man tar allt detta och åker tillbaka till skogen där dessa rester gör lika stor nytta som de som lämnades tidigare.
Hur mycket ger jägarna tillbaka
Under jaktåret 2010/2011 sköts 92 000 älgar. Åldersfördelningen på de skjuta älgarna ger vid hand att en uppskattad slaktrest borde ligga i intervallet 30-50 kilo per älg. Således genererar jakten bara på älg ett tillskott av föda för räven och de övriga om ungefär 2 760 – 4 600 ton.
Notera att det står ton efter siffrorna. Ett ton är 1 000 kilo. Enorma mängder mat för räven, korpen, kungsörnen och alla de andra som så gärna förser sig med ”gratis” mat.
Detta var alltså en uppskattningen av vad jägarna gav tillbaka till skogens övriga köttätare bara som ett resultat av jakten på älg. Lägg sedan till rådjuren, kronviltet och vildsvinen så kommer vi snart fram till att jakten står för ett ganska betydande tillskott av föda.
Slutligen
Det är onekligen rätt och riktigt att vad vargen lämnar efter sig är till gagn för andra. Det beror i och för sig lite på årstiden hur stor nyttan egentligen är – lodjurets oförmåga att konsumera fruset kött på grund av käkens utformning och tändernas beskaffenhet gör att den helt enkelt klarar själva ätandet dåligt. Därför finner man i marker med Lo under vintertid fler slagna djur än vad som kan tyckas nödvändigt. Den andra predatorn, björnen sover som bekant under vinterhalvåret.
Ur det mer korrekta perspektivet, markägarperspektiv utgör vargens matrester ett ensidigt uttag som direkt inverkar på den rättmätiga avkastningen markägaren eller arrendatorn årligen kan och bör dra nytta av. Jakten är en viktig del i den totala avkastningen på mark och framför allt är det ett årligt återkommande kassaflöde. Skog avverkas som bekant inte varje år.
Den jaktliga återbäringen av slaktrester till skogen är däremot en funktion och tradition där båda parter blir nöjda – såväl markägaren som skogens övriga köttätare.
[Table=24]