Omfattande vargattacker föder fruktan och hat i Indien
New York Times, 1 september 1996.
När den människoätande vargen närmade sig den rofyllda byn i mitten av augusti, besannades varje barns värsta mardröm.
Vargen lurpassade medan Urmila Devi och tre av hennes åtta barn var på grässlätten i utkanten av byn för att uträtta sina behov. Vargen, 50 kilo vältrimmade senor och muskler, slog till mot det minsta barnet, fyraårige Anand Kumar, och bar honom i halsen in i de stora fälten av majs och elefantgräs nära flodbanken.
När polisens skallgångskedja fann pojken tre dagar senare en kilometer bort, återstod bara huvudet. Enligt patologen visade tand- och klomärken att det inte var någon tvekan om att det var varg som hade dödat pojken.
Troligen var det en varg från en flock som setts i området, och som drivits att ta småbarn genom hunger eller något annat som tagit bort dess naturliga skygghet.
Hysterin ökar
Sedan det första barnaoffret har ytterligare 33 barn burits bort och dödats, enligt polisens talesman. 20 andra har blivit allvarligt skadade längs den aktuella sträckan av Gangesfloden, ca 60 mil från Bombay. Endast 10 vargar har avlivats efter jakt av bybor och polismän.
Med nya attacker varenda vecka börjar hysterin breda ut sig i ett område som utgörs av stora fält genombrutna avfloder och raviner. Hela arean är ungefär 10 gånger 6 mil men ändå bor här nio miljoner människor. Fattigdomen är bland den mest omfattande i hela Indien.
Rykten och lokal mytbildning nämner gärna varulvar, inte vargar. Andra rykten har gjort gällande att det är Pakistan, Indiens naturliga fiende, som legat bakom. Pakistanier påstås ha klätt ut sig till vargar och begått dåden.
Det har lett till att uppretade bybor vänt sig mot främlingar, eller till och med varandra, med lynchningar av 20 människor och minst 150 efterföljande arresteringar.
Jakten engagerar
– Det är den värsta vargplågan i världen på minst 100 år, berättar Ram Lakhan Singh, viltvårdare med uppdrag att försöka få bukt med de människoätande vargarna.
Jakten har engagerat tusentals bybor och polismän som beväpnats med hagelgevär och bambustavar. Men trots insatsen är man fortfarande inte säker på att de vargar som skjutits också är de som stått för angreppen.
Än så länge är inte katastrofen lika omfattande som år 1878 då brittiska myndigheter rapporterade 624 dödliga vargangrepp i området. Men skräcken lurar ändå. Männen vakar med primitiva vappen under nätterna. Barnen hålls ifrån fälten och de minsta får överhuvudtaget aldrig gå ut.
Läs hela New York Times artikel.