Odjuret i Gévaudan tog 113 människoliv
”Odjuret i Gévaudan” är en av de mest omtalade vargflockarna (för de var troligen flera vargar) i historien. Åren 1764-1767 gjorde de 210 attacker i vilka 113 människor dog av skadorna. Av dessa blev 98 helt eller delvis uppätna. Ytterligare 49 personer blev svårt skadade. Det här är historien.
Det som går under samlingsnamnet Odjuret i Gévaudan är en serie attacker som sannolikt utfördes av flera vargar. Händelserna utspelade sig i dåvarande Gévaudan-provinsen, vilket i dag motsvarar Lozère och delar av Haute-Loire, men det geografiska angreppsområdet var relativt litet – endast 90 gånger 80 kilometer.
Ögonvittnen berättar om stora djur med rödaktig päls och en nästan outhärdlig stank omkring sig. Merparten av offren togs på typiskt vargmanér – med ett kraftigt bett runt strupen.
Offren blev i de flesta fall uppätna. Det skedde i 98 av de 113 dödsfallen som officiellt registrerats och som bekräftats av den franske historikern De Beaufort.
Attackerna började i Langogne
Den första vargattack som fick bära ”odjurets” signatur skedde den 1 juni 1764 i Langogne. Då blev en kvinna angripen av ”ett stort hundliknande djur” från skogen. Kvinnan hade större tur än hon anade. I närheten fanns gårdens tjurar som instinktivt drev vargen tillbaka.
Men odjuret gav inte upp. En lång serie attacker tog sin början och vargen tycktes föredra människor framför gårdarnas många tamdjur.
Det första officiella dödsoffret kom den 30 juni 1764 och var 14-åriga Jeanne Boulet som dödades vid byn Les Hubacs som ligger i närheten av Langogne.
Efter det följde angreppen som ett långt pärlband. När allt var över 1767 hade man räknat till inte mindre än 210 attacker varav 113 människor dog av skadorna. Av dessa hade 98 offer blivit helt eller delvis uppätna. Ytterligare 49 personer fick leva vidare med svåra skador.
På en av de samtida bilderna av Odjuret i Gevaudan ser vargen riktigt trevlig ut. Men det var den långtifrån…
Kungen blev intresserad
Den första delen av den tragiska historien fick sitt slut genom kungligt ingripande. Den 12 januari 1765 attackerades Jaques André Portefaix med sex andra kamrater, varav två var flickor.
Den unga gruppen lyckades klara sig undan någotsånär oskadda genom att hålla ihop och tillsammans skrämma vargen på flykten.
Det här nådde ända fram till kung Louis XVs öron som greps så av modet hos överlevarna att han omedelbart belönade ledaren Jaques Portefaix med 300 livres (föregångare till myntenheten Francs, reds anm.).
Kungen bekostade också Portefaixs skolgång. Övriga ungdomar fick dela på 350 livres.
Yrkesjägare till Langogne
På Louis XVs initiativ skickades nu två yrkesjägare till Langogne: Jean Charles Marc Antoine Vaumesle d’Enneval och hans son Jean-François.
Jägarna anlände i Clermont-Ferrand den 17 februari 1765 tillsammans med sina åtta blodhundar. Jakten gav dock ingenting, attackerna bara fortsatte.
I juni 1765 hade kungen tröttnat och skickade istället Francois Antoine som tidigare tjänstgjort som kungens väpnare. Antoine valde istället byn Le Malzieu som bas.
Kung Louis XVs tidigare väpnare Francois Antoine skjuter odjuret. Samtida kopparstick.
Första vargen skjuten i september
Även Antoine fick tillbringa en hel del tid i markerna men till sist blev det fullträff. En varg dräptes den 21 september 1765. Det var en ovanligt stor best, det var alla eniga om. Vargen var 80 cm hög 1,7 meter lång och vägde 60 kilo.
”Vi vill i vår personligen underskrivna rapport påstå att vi aldrig sett en varg som går att jämföra med den här. Därför antar vi att denna är den skräckinjagande best som orsakat så mycket skada”, skrev Antoine i sin rapport.
Tillnamnet på den skjutna vargen kom att bli Loup de Chazes, efter platsen där den sköts – Abbaye des Chazes. Mycket talar för att det var just den som orsakat många av attackerna, för den identifierades av överlevande.
Bland annat hade den många ärr som mycket väl kan ha tillfogats av de människor som angripits och lyckats avvärja attacken.
Vargen stoppades upp och skickades till kungen, och Antoine kunde återvända hem som nationalhjälte.
Tyvärr varade inte lyckan så länge. Redan den 2 december anföll en varg två barn, som dock klarade sig med svåra skador, i Besseyre Saint Mary. Efter det var dödscirkusen snart igång igen.
Den uppstoppade vargen ”Loup de Chazes” visas upp av Francois Antoine inför kung, adel och präster. Samtida kopparstick.
Jean Chastel satte stopp
Angreppen fortsatte ända till den 19 juni 1767 då en lokal jägare, Jean Chastel, sköt en stor varg i närheten av Sogne d’Auvers.
Att man även denna gång fått tag i rätt varg var lätt att bevisa, då en undersökning av dess maginnehåll visade upp en hel del mänskliga kvarlevor.
Trots att de skjutna vargarna, enligt samtida rapporter, tycks ha ingått in en lokal flock jagade de alltid ensamma. Efter att de skjutits gick aldrig någon av de övriga flockmedlemmarna till anfall mot människor i trakten. Odjuret i Gevaudan var borta.
Källor: Wolf-Hunting in France in the Reign of Louis XV: The Beast of the Gévaudan, Richard H Thompson, 1991. Rädslan för vargen – en tvärvetenskaplig utredning, John Linell, Tore Bjerke 2002. Le Brûleur de loups, Thomas Pfeiffer, 2004. Artikel: Ravenous wolves colonise France, terrorise shepherds, Antoine Agasse, 2011. Även källor ur våra tidigare artiklar samt äldre tidningar.
Läs mer om vargangrepp i Frankrike
Vargens återkomst till Frankrike väcker farhågor om nya tragedier