21 norrmän dödade i omtalade vargangrepp

I sin rapport Rädslan för vargen – en tvärvetenskaplig utredning redovisar vargforskarna  John Linell och Tore Bjerke 21 dödliga vargattacker som skedde i Norge före år 1900. Vargfakta har gjort en sammanställning.

Det är få rapporter som har ambitionen att sammanställa alla världens vargattacker i en enda skrift. John Linells och Tore Bjerkes rapport som lanserades år 2002 var ett gott försök men den är långtifrån komplett. Sedan utgivningen har det både skett fler angrepp och framkommit nya historiska fakta (som finns att läsa under vårt tema Vargangrepp).

På Vargfakta går vi helst till originalkällor för att få just – fakta.

Men det finns ändå en del material i Linell/Bjerkes rapport som vi inte kunnat hitta någon annanstans. Det gäller tidiga vargangrepp i Norge. Dessa uppgifter återfinns längst bak i rapporten.

I Appendix 2 redovisas vargangrepp med dödlig utgång i Norge före år 1900. Materialet är till stor del baserat på muntliga redogörelser och tidigare forskarrapporter. Listan nedan innehåller 21 döda och tre skadade. Linell och Bjerkes källhänvisningar är inkluderade. De senare ska utläsas som ”författarens efternamn (ibland flera), rapportens utgivningsår och sida i rapporten”.

1800-talet

Omkring år 1850. En flicka blir dödad och uppäten. Kile, Hægeland, Vest-Agder. Källa: Myrberget 1967, Barth 1957 sid 111-174.

1826. En fem år gammal flicka dödas. Skogsrud, Hedmark. Källa: Rautin 1985, Snerte 2000 sid 15-16.

28 december 1800. En sexårig flicka vargdödas i Sørum, Akershus fylke. Källa: Dokumenterad i kyrkboken och i samtida tidningen Norske Intelligens Sedler.

1800. En pojke blir dödad och uppäten. Slideråsen, Valdres, Oppland. Källa: Hermundstad 1964, Snerte 2000 sid 41-42.

1800-talet. En 15 år gammal pojke dödas. Hole, Buskerud. Källa: Myrberget 1967, Snerte 2000 sid 17.

1800-talet. En 11 år gammal flicka blir dödad och uppäten. Källa: Løkken 1909, Snerte 2000 sid 125.

1700-talet

1789. En 17 år gammal pojke dödas. Høland, Akershus. Källa: Evensen 1992, Snerte 2000 sid 14.

Omkring 1770. Två pojkar blir dödade och uppätna. Varpet, Valdres, Oppland. Källa: NAF Veibok 1992 sid 214.

1700-talet, december. Ett barn dödas och äts upp. Nära Rødnessjøn, Østfold. Källa: Myhrvold 1962 sid 737, Snerte 2000 sid 11-12.

1700-talet. En pojke dödas, Telemark. Källa: Berge 1944 sid 386, Snerte 2000 sid 14.

1600-talet

24 december 1612. En vuxen man, Anders Solli, dödas. Leksvik, Nord-Trøndelag. Källa: Steen 1973, Johnsen 1957 sid 298, Snerte 2000 sid 125-127. Läs också Vargfaktas artikel.

1300-talet

Omkring år 1300. En vuxen kvinna dödas mellan Suldal och Bykle, Aust Agder. Källa: Frøstrup & Vigerstøl 1994 sid 124, Snerte 2000 sid 84.

Odaterade men före år 1900

Ett barn dödas. Herasbygda i Østdalen, Hedmark. Källa: Fjellstad 1945 sid 34-35, Snerte 2000 sid 49-50.

En flicka blir dödad och uppäten. Føsseis-Fuglei, Valdres, Oppland. Källa: Hermundstad 1955 sid 163-164, Snerte 2000 sid 47-48.

En flicka dödas. Røn i Valdres, Oppland. Källa: Hermundstad 1955 sid 163-164, Snerte 2000 sid 47-48.

En man blir dödad och uppäten. Midtre Hegge, Valdres, Oppland. Källa: Hermundstad 1964, Snerte 2000 sid 41-42.

En flicka blir dödad och uppäten. Dæli, Valdres, Oppland. Källa: Hermundstad 1964, Snerte 2000 sid 41-42.

En soldat dödas av varg. Randalen, Nordland. Källa: Årsbok för Helgeland 1981 sid 59.

En kvinna dödas. Kjerringdalen, Valdres, Oppland. Källa: Hermundstad 1985 sid 114, Snerte 2000 p 61-62.

En man dödas. Rausteinhøle, Hallingdal, Buskerud. Källa: Flaten 1994 sid 111, Snerte 2000 sid 42.

En kvinna dödas. Tørsetlin, Hallingdal, Buskerud. Källa: Flaten 1994 sid 111, Snerte 2000 sid 42.

Odaterade, skadade före år 1900

En pojke skadas. Meløy, Nordland. Källa: Bang 1984 sid 101, Snerte 2000 sid 140-141.

En vuxen man skadas. Odnebjørg, Agder. Källa: Woll 1918 p 6-18, Snerte 2000 sid 97-104.

En pojke skadas. Mellan Fossheim och Fasle i Valdres, Oppland. Källa: Hermundstad 1964, Snerte 2000 sid 41-42.

 Mamma försöker rädda sitt barn ur vargens käftar. Fransk litografi från 1839 med anledning av vargattackerna i Cevenne.

Om källmaterialet

När forskningsmaterial saknar skriftliga källor första ledet ska man i sann akademisk tradition vara extra försiktig. Linell och Bjerke uttrycker tre farhågor:

1. Att vissa av berättelserna refererar till samma händelser, dvs blivit vandringssägner i flerdubbel upplaga.

2. Att den tid som händelserna utspelade sig i och bristen på dokumentation förvrängt fakta.

3. Att angreppen inte alls inträffat utan är rena skräckhistorier.

Vi håller med Linell och Bjerke i sak men vill kommentera några saker:

1. Det är alltid en risk att historier förs vidare och återberättas på olika platser så att de därmed blir vandringssägner, skrönor. Men man måste samtidigt komma ihåg att vargens tillvägagångssätt vid en attack är det samma varje gång, då som nu, så historierna kan få en likartad karaktär bara av det. Om man tittar på attacker mot barn i Norden och t ex Indien eller Kanada så är det ungefär samma historia: ”Vargen kom från skogen, barnet bets i nacken och bars iväg, syskonet rusade skrikande hem, efter ett uppbåd hittades bara delar av kroppen.” osv osv. Om detta händer inom samma region eller nation, t ex Norge, får det lätt karaktären av vandringshistoria, men samtliga historier kan mycket väl vara sanna just genom vargens modus operandi.

2. Att tiden är 1700- och 1800-talen, och därmed skulle göra materialet mindre trovärdigt, håller vi inte med om. Vi vill snarare säga att just tidsfaktorn gör historierna trovärdiga. Detta av tre skäl: A. Det fanns gott om varg i bygderna vid den här tiden. Man behövde inte ljuga ihop fantasihistorier. B. Befolkningsexplosionen långt ut i skogarna trängde undan vargen, kostade bytesdjur, och gjorde därför vargen mer benägen att söka sig till bebyggda trakter för att söka föda med attacker som följd. C. Vi har samma historia i hela Norden. Vid den här tiden förekom vargangrepp tätt också i Sverige, Finland, Ryssland, Baltikum och Polen. Det var alltså inget unikt. Först när vargen togs bort slutade angreppen.

3. Som vi nämnde i punkten 2 ovan, så fanns det knappast några speciella behov av att uppfinna skräckhistorier om varg som är så pass detaljerade och anger personnamn med mera. Säkerligen använde dåtidens föräldrar berättarkonsten som ett medel för att göra sina boskapsvaktande barn mer försiktiga och observanta, men sådana episka berättelser återfinns inte i forskningsunderlaget. Där gäller mer torftiga uppgifter som inte skänker någon större spänning i stearinljusets sken, sena höstkvällar.

Sammantaget kan man säga att det inte går att avfärda någon notering om vargangrepp i historien bara för att de är just historiska. Snarare borde man lära av historien och se vilka negativa effekter en helt fri, dåligt förvaltad, vargstam kan ge för viltvård, tamdjursbestånd och inte minst, människors säkerhet.