Ungvargar – förmildrande omständighet vid angrepp?

Från myndighetshåll hörs anmärkningsvärt ofta att de möten mellan människor och varg som förekommer först och främst handlar om ungvargar som inte riktigt vet vad de håller på med. Vi låter det stå oemotsagt och tittar på vad vi då har att vänta oss de kommande åren.

Med väldigt få undantag säger tillfrågad personal från länsstyrelser att det handlar om ungvargar när det skrivs om vargmöten och angrepp på hundar inom bebyggelse. Det kan hända att det är sant men samtidigt är det en smal tröst att få reda på rovdjurets ålder om man just förlorat ett sällskapsdjur. På vilket vis det skulle vara förmildrande att vargangreppet skett av minderåriga rovdjur är troligtvis bara känt bland de som använder begreppet.

Om vargens uppväxt

En normal valpkull (föryngring) är 4-8 ungar. Ögonen öppnas efter 11-15 dygn. Efter 20-25 dygn har de flesta mjölktänderna kommit och valparna har börjat leka utanför lyan. Vid 5 veckors ålder börjar de äta kött och vid 10-11 veckors ålder har de slutat dia. Mjölktänderna byts under 5:e och 6:e levnadsmånaderna.

När ungvargarna blivit könsmogna lämnar de flocken och letar nya revir. Utvandring av unga vargar från uppväxtreviret sker som tidigast under den första levnadsvintern. De flesta vandrar dock ut under sitt andra levnadsår då de är helt könsmogna, men några, främst honor, kan stanna kvar i föräldraflocken ytterligare någon tid. Äldre ungdjur som stannat i föräldrareviret hjälper föräldrarna vid uppfostran av de yngre. En varg lever normalt 10-12 år men enstaka individer på upp till 16 år har återfunnits.

Det finns några olika skolor kring när vargarna vandrar ut och vilka individer det är som gör det. I Finland menar man på att det är de yngre tikarna som tvingas ur reviret och att alfahonan behåller de yngre hanarna ytterligare en tid. Vidare finns det teorier kring att revirets storlek avgör hur pass tidigt vargarna trängs undan – i ett större revir kan de stanna längre och i ett mindre kortare tid.

Försiktigt uttryckt kan man säga att ungvargarna rör sig bort från reviret under sitt andra eller tredje levnadsår. Med en ökande population kommer således reviren bli mindre och vandringen starta tidigare. Var exakt vi befinner oss idag är svårt att säga men om vi utgår ifrån att det är det andra året som gäller kan vi med ganska god precision säga hur många ungvargar vi får se i år, nästa år och åren därefter.

Cirka 100 ungvargar 2012

Under 2010 konstaterade 28 föryngringar som statistiskt och faktiskt leder till 112 överlevande vargar. Efter den mortalitet på 13% som rådde bland Sveriges vargar 2010 blir det strax under 100 vargar kvar. I inventeringen 2010/2011 är mortaliteten redan avdragen varför det egentligen är fel att lägga till den igen men vi gör det i alla fall för att inte överdriva siffrorna.

Dessa 100 vargar är med all säkerhet de som nu skall lämna sina revir. Ett hundratal ungvargar kommer sannolikt att generera ganska många möten när de beger sig söder- och österut i Sveriges mest tätbebyggda landskap.

Cirka 110 ungvargar 2013

Så länge inte vargpopulationen decimeras utan bara blir föremål för normal dödlighet och eventuella skyddsjakter kommer tillväxten att fortsätta att öka. Under 2011 bör cirka 33 föryngringar ha skett om föryngringstillväxten följt de historiska resultaten. Dessa 33 föryngringar leder till 132 överlevande vargar. Med mortalitet inräknad fram till 2013 bör det totala antalet ungvargar som då skall ut och röra på sig vara i häradet 100 till 110.

Precis som i år kommer även dessa ungdjur att leta sig nya revir och jaktmarker söder- och österut. De som beger sig norrut mot renbetesmarker kommer skyndsamt avlivas eller flyttas.

Minst 200 ungvargar på vandring år 2016

År 2014 kommer det att födas och överleva, konservativt räknat 225 vargar som, precis som vi beskrivit ovan kommer att ge sig av från sina revir under 2016. Om vi idag upplever att det är många rapporter om möten med ungvargar skall man alltså ha i åtanke att det rör sig om cirka 100 vargar.

Redan 2016 kommer det vara dubbelt så många djur som skall finna nya jaktmarker, honor och revir. När vandringsperioden inträffar under första halvan av året gäller det att vara uppmärksam om man bor i ett område som ännu inte har ett konstaterat revir och man kanske inte är van att se över sina hus- och tamdjur på gården eller i trädgården.

Obefintlig kunskapsöverföring

När man använder begreppet ungdjur är det förmodligen med hänvisning till den bristande kunskap om omvärlden som dessa förväntas ha. De är likt valpar och beter sig lite som de vill så länge inte alfadjuren eller omgivningen korrigerar. Ur ett mänskligt perspektiv är det egentligen rätt ointressant om vargen i trädgården är ung eller gammal men i brist på andra förklaringar är det den som lämnas av experterna.

Om vi utgår ifrån att det är alfadjuren eller omgivningen som skall överföra kunskaper om vad som är önskvärt och icke önskvärt beteende, står vi inför ett pedagogiskt problem så länge besök i bebyggelse inte omedelbart föranleder skyddsjakt eller någon form av obehag. Så länge det framstår som riskfritt att gå in på en gårdsplan och angripa en hund kommer det ingå i ungvargarnas beteende och näringssök.

Varje lyckat besök eller expedition in i bebyggelse som inte renderar obehag flyttar vargindividens gräns för vad som är möjligt och inte möjligt. Det här är ett känt fenomen bland forskarna att man genom att göra ingenting skapar oönskade beteenden bland djur. Frankrikes regerings vargexpert säger såhär i en intervju återgiven i news24 2011-07-28;

– Vi har börjat fundera på om det börjar utvecklas en särskilt oskygg varg eftersom människor inte jagar dem, säger Pascal Grosjean, vargexpert inom den franska regeringen.

En annan bekant vargexpert, John Linnell, framträdde i SvT-programmet Mitt i naturen den 21 juli 2011 och sade där bland annat att det är bra ”att hålla ett jakttryck på vargen” och att ”lära vargen att människor inte är vänliga”. Detta enligt Linnell för att bibehålla en trygg, säker miljö.

Slutligen

Mot bakgrund av detta och det vi ser nu är sannolikheten för vargbesök i vår, under nästa vår och alla nästkommande vårar relativt stor om du bor i de län som ligger i vandringsriktningen. Chansen att det är en ungvarg och inte en fullvuxen varg är, givet tillväxten även den ganska hög varför länsstyrelsens experter lugnt kan fortsätta konstatera att det ”troligen rör sig om ungvargar”.