Två döda och 18 skadade i Uzbekiska vargattacker
RFE/RL 15 mars 2005.
Om den kunnat välja, skulle nog vargen hålla sig helt borta från människor, men den här vintern har extremt låga temperaturer i Centralasien tvingat den närmare invånarna i Uzbekistan och Tajikistan och därmed hotat både invånarnas vardag och, i några fall, deras liv.
Vargar har orsakat samma problem i grannlandet Ryssland och i Frankrike. Dessa länders ansträngningar för att komma tillrätta med vargskadorna kan bli nyttiga erfarenheter även för uzbeker och tajiker.
Vid sidan om människan är vargens största fiende faktiskt vargen själv. Det kringvandrande rovdjuret har orsakat stora skador på boskapshjordar och därmed också gjort sig fiender bland landsbygdsbefolkningen.
Från västra Uzbekistans torra stäpplandskap rapporteras sammanlagt 20 människor ha angripits och skadats av varg på fem månader. Två personer från Muinak-området avled i februari av sina skador.
Vargarna äger byn
I den fjärran Tajikistanska provinsen Badakshan där boskapsuppfödning är ett livsvillkor har ingen hittills dödats av vargen, men en boende i Roshtqala-distriktet, Jonibek Qozibekov, berättar för RFE/RL att byborna lever i fruktan för vargen som invaderar deras gårdar och tar deras djur.
– På nätterna äger vargarna byn. Till att börja med åt de upp alla hundar. Nu har de börjat ge sig på får, kor och andra djur. På två månader har de dödat och ätit 150 av våra djur. Vargarna gräver sig igenom lerväggar, tar sig in i skjul och attackerar tamdjuren därinne, berättar Qozibekov.
Invånarna i båda regionerna har nu bett myndigheterna om hjälp.
Ett alternativ är att dra igång tunga jaktprojekt liknande dem som genomfördes i den Ryska Orenburg-regionen tidigare denna månad. Det är just i mars som vargarna börjar invandra i ökande omfattning från det närliggande Kazakstan.
Två hundra jägare deltog och fick 1 000 rubel för varje skjuten varg. Man siktade på att få ned vargstammen till 500 individer för att effektivt hålla ned skadorna på jordbruket och jakten.
Vargarnas skador beräknas till hundratusentals rubel varje år.
Landsbygd i Uzbekistan. Foto: Universitetet i Zürich.
Miljörörelsen föreslår ersättningar
Trots detta säger Temur Idrisov, ledare för den tajikiska miljörörelsen For the Earth att det är bättre att myndigheterna betalar ut skadestånd för vargskadorna.
– Människa och varg kan visst leva sida vid sida i harmoni. Det stora problemet är att få staten att förstå detta. Om man i någon by förlorar kor och får kan det väl finnas ett system som täcker skadorna. Men det måste naturligtvis finansieras av staten och miljöorganisationerna, säger Idrisov.
Gilbert Simon, ledare för Ferus, en fristående organisation som stöder varg i Frankrike säger att skadestånden kan uppgå till 150% av det faktiska marknadsvärdet för ett vargdödat tamdjur.
Men han säger också att försök att få jordbrukare att acceptera vargens närvaro är helt hopplösa.
– Vi försöker på alla sätt marknadsföra ”fredlig samexistens” mot djurägare och uppfödare. Men jag gör mig inga illusioner. Uppfödarna känner sig tryggare utan varg och jag förstår inte hur något skulle kunna förändra det, fortsätter Gilbert Simon.
Kraftiga protester mot vargen
Frankrikes vargar eliminerades i början av 1940-talet. Femtio år senare var de tillbaka genom invandring till landets södra berglandskap från Italien.
Allmänheten tycks inte ha mycket att säga om detta, men jordbrukarna lobbar kraftfullt mot inkräktarna. De hävdar att vargar bara under 2003 dödat nästan 3 000 tamdjur i Alperna, vilket lett till stora ekonomiska förluster och andra svårigheter.
Miljörörelsen kontrar med att jordbrukarna måste anpassa sig till ”nykomlingen” och skaffa sig vakthundar och bättre stängsel för att skydda boskapen.