Förslag om rovdjursförvaltning från EU saknar verklighetsförankring
Från miljökontoret i EU har ett utkast till vargförvaltning skickats ut till berörda. Dokumentet innehåller förslag på hur vargen och människor skall hanteras. De som skrivit dokumentet verkar dock sakna grundläggande kunskaper kring vargens reproduktionskraft.
Det är inte sällan myndigheter och miljöorganisationer beskrivs med epitetet ”balkongbiologer” när förslag och praktiskt handling skiljer sig allt för mycket från hur berörda upplever situationen på plats i den fysiska biologin.
Tjänstemän på Istituto Ecologia Applicata, Rom ligger bakom ett dokument som just nu cirkulerar på internet. Dokumentet med namnet ”Key actions for Wolf populations in Europe” är ett utkast med förslag på hur samtliga nationer inom EU med varg skall förvalta sin populationer.
Efter att ha tagit del av dokumentet kan man konstatera att Istituto Ecologia Applicata och Rom ligger långt från det svenska vargbältet. Såväl fysiskt som praktiskt.
I den avdelning som berör Sverige listas 10 punkter med förslag på insatser. Syftet verkar i stort vara att skapa förutsättningar för fler vargar genom mer bidrag till slagna djur och inskränkningar för rennäring, jakt och djurhållning.
Det kanske mest anmärkningsvärda förslaget är det om kollektiv bestraffning vid påkommen tjuvjakt. Förslaget är att all jakt på rovdjur skall förbjudas inom det aktuella länet under fem (5) år efter att en tjuvskjuten varg påträffats. Ur ett rättssäkerhetsperspektiv är det naturligtvis högst tvivelaktigt men det blir riktigt intressant när man räknar på effekterna.
Ett räkneexempel
Värmlands län berördes vintern 2012-2013 av 26 vargrevir och i 15 av dessa kunde föryngringar konstateras. Om varje revir i snitt håller 6 vargar betyder det lite drygt 150 vargar. Om idén från EU slår rot och lagfästs under 2014 har ytterligare en föryngring skett vilket för hela populationen betyder ytterligare 30 individer om tillväxten sätts till 20 procent netto.
Ingångsvärdet 2014 är således 180 vargar när den föreslagna speciella rovdjurspolisen (ytterligare ett förslag i dokumentet) hittar en tjuvskjuten varg. All jakt på rovdjur förbjuds följaktligen under en period av fem år.
- 2014 – 179 vargar (1 varg tjuvskjuten)
- 2015 – 215 vargar vid 20 procents tillväxt netto. År 1 utan vargjakt.
- 2016 – 258 vargar vid 20 procents tillväxt netto. År 2 utan vargjakt.
- 2017 – 309 vargar vid 20 procents tillväxt netto. År 3 utan vargjakt.
- 2018 – 371 vargar vid 20 procents tillväxt netto. År 4 utan vargjakt.
- 2019 – 445 vargar vid 20 procents tillväxt netto. År 5 utan vargjakt.
Vid avslutad straffperiod är Värmland till bredden fullt med varg. Vad som eventuellt händer under perioden om ytterligare en varg påträffas tjuvskjuten framkommer inte i utkastet men risken finns, givet författarnas begåvning, att ytterligare år av indragen jakt tillkommer.
Ingen verklighetsförankring
Det är tydligt att tjänstemännen i Rom inte känner till hur vargens reproduktionskraft ser ut i Sverige. Inte heller känner de till hur många vargar som finns i dagsläget. I dokumentet anges att nuvarande population är 300 djur och alltså inte det mer realistiska 500 med 2013 års föryngring.
När det kommer till den konstaterade tillväxten om 20 procent gör det stor, för att inte säga enorm skillnad om basen är 300 eller 500. Vid 300 individer är tillväxten 60 djur och vid 500 är nettot 100 tillkommande vargar.
Det är tydligt att miljökontoret i Bryssel är känsliga inför realiteten om att vargar förr eller senare måste förvaltas genom jakt dvs vargar måste avlivas. Fler vargar tvingar fram högre avskjutning och i fallet med Värmland skulle avskjutningen vid avlutad straffperiod betyda att 265 vargar skulle behöva skjutas för att komma tillbaka till ursprungsnivån om 180.