2 000 hästar, mulor och åsnor dödade av varg, Grekland
Grekland har allt gemensamt med övriga länder med vargpopulationer. Enligt EUs sammanställning dödas årligen upp emot 2 000 hästar, mulor och åsnor av varg.
Bilden av samexistens mellan människor och varg får sig en rejäl törn vid en närmare genomgång av det dokument EU sammanställt om rovdjurens utbredning i Europa. Varg, björn, lodjur och järv har kartlagts i samtliga länder av intresse och kontentan är att konflikterna mellan människor som skall leva med rovdjuren och myndigheterna som skall hantera situationen är mer eller mindre identisk – rovdjuren äter människors boskap och tamdjur.
Från Grekland, ett av de studerade länderna, hörs sällan några nyheter om vargens framfart. Möjligt är att Grekland har andra mer akuta problem varför ett eller annat vargdödat djur inte leder till något större journalistiskt intresse. Varg har de dock och enligt kartan är utbredningen omfattande och etablerad där rutorna är mörka och sporadisk där rutorna är ljusare.
Uppskattningsvis omfattar den Grekiska vargstammen cirka 700 individer år 1999. En mer aktuell inventering är ännu inte genomförd men forskarna menar på att populationen är större då tillväxten varit god de senaste 20 åren.
Fram till 1993 betraktades vargen som ett skadedjur och jagades följaktligen året runt. I vissa områden betalades även skottpengar. Numera är vargen skyddad enligt Art- och Habitatdirektivet söder om den 39:e breddgraden. Den åtnjuter samma status som vargen gör i Sverige – Strikt skyddad enligt bilaga 4. Norr om 39:e breddgraden är situationen något annorlunda. Där tillåts jakt om särskilda skäl anges som exempelvis hot mot mänsklig hälsa.
Få vilda byten
Precis som i många andra länder runt medelhavet har vargen få vilda byten att fälla. Följaktligen äter de tamdjur och då företrädesvis får och getter. Rapporten talar om cirka 20 000 får och ungefär 12 000 getter som årligen konsumeras av vargarna. Ersättningen till bönderna uppges vara 800 000 till 1 500 000 euros årligen men, och det är viktigt att poängtera, det sägs motsvara endast cirka 25% av de egentliga skadorna. En mycket trög byråkrati uppges vara anledningen till att bara var fjärde söker ersättning för skadade djur.
Följaktligen är de egentliga kostnaderna så höga som 52 miljoner kronor per år. Då utgår ingen ersättning för exempelvis förlorad mjölkproduktion eller andra merkostnader som tillkommer vid ett angrepp.
Och skadorna är omfattande. Medeltalet för åren 2006 till 2009 talar om följande predation på tamdjur och boskap – 2 000 kor, 2 000 hästar, mulor och åsnor, 20 000 får och 12 000 getter.
