Lamadjur känsliga för parasit vanligt förekommande bland får

Att lamadjur kan skydda får från vargangrepp är en idé som med jämna mellanrum dyker upp när varg gör sitt intåg i ett nytt län.

När varg gör sig bekväm med ett nytt län kommer inte sällan angreppen som ett brev på posten. Djurägare är inte förberedda och som bidragssystemet är utformat är det svårt att vara proaktiv. När väl angreppen konstaterats kommer också andra idéer utöver stängsel upp om hur man skall skydda sig mot varg – ljus, ljud, hundar och lamadjur.

Det sistnämnda, lamadjur skall på försök användas i Sveriges nyaste varglän, Skåne. Skeptiker finns det dock gott om och fler blev de efter angreppet på de sex värdefulla alpackorna i Värmland förra veckan. Nu är förvisso laman en betydligt större kusin till alpackan men fortfarande mindre än vargens naturliga byte – älgen. Älgen kan inte spotta som laman men har klövar med betydande potential att skada en varg till skillnad mot lamans mjuka trampdynor.

Ytterligare ett problem med att låta lamadjuren gå med får är att de inte tål några av de vanliga tarmparasiter idisslare har i sitt system.

Så här skriver Svenska Djurhälsovården på sin hemsida;

”Från veterinärt håll vill vi dock varna för att hålla lamor och alpackor tillsammans med får och nöt. Dessa idisslare bär ofta på samma sorts parasiter och de kan därför smitta varandra. Som exempel kan nämnas den lilla leverflundran som är vanligt förekommande hos får och för dem ofarlig, medan däremot lamor och alpackor är mycket känsliga för parasiten och blir sjuka eller till och med kan dö av den.”

Och så här skriver Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) om samma problem med parasiter och lamadjur:

”Särskilt viktiga att hålla koll på är magmasken Haemonchus, piskmasken Trichuris, Nematodirus battus, den stora coccidien Eimeria macusaniensis (Emac) och stora och lilla leverflundran (Fasciola och Dicrocoelium).”