Pierre Ahlgren: ”Vi kan inte göra någonting i dagsläget”

Pierre Ahlgren, rovdjursansvarig vid länsstyrelsen i Västmanland säger sig inget kunna göra åt den varg som angrep en kopplad rottweiler i Norberg. Ahlgren vidhåller att EU inte tillåter honom att ingripa.

I samband med att tidningen Jakt & Jägare intervjuar Patrik Kvist efter hans närkontakt med en stor varg i Norberg får även Pierre Ahlgren, rovdjursansvarig vid Länsstyrelsen i Västmanland möjlighet att kommentera händelsen. Ahlgrens uttalanden om händelsen renderade ett stort antal upprörda kommentarer på tidningens hemsida.

Många var de som ifrågasatte om det verkligen är rimligt att EU skulle ha synpunkter på om länsstyrelsen eller polisen agerade lite resolut och proaktivt. Som bärande skäl anger Ahlgren att de inte vet vilket djur som legat bakom angreppet och således också saknar möjlighet till handling.

Så här säger Pierre till tidningen Jakt & Jägare på frågan om hur de skall bistå befolkningen i Norberg;

– Vad kan vi göra. Vi vet inte vilken varg det var frågan om. Han som råkade ut för det här får komma in med dokumentation om hur det gick till, säger han.

Alldeles nyligen beslutade regeringen om att ytterligare pengar, 14 miljoner skulle skjutas till för att minska konflikterna där varg och människor uppehåller sig. I stället för att be den drabbade om att komma in med dokumentation kanske Ahlgren eller en kollega skulle kunna tänka sig att besöka Kvist och undersöka vad som hänt, sådant ger utan tvekan en känsla av att myndigheterna bryr sig.

Det omvända gäller naturligtvis med nuvarande attityd från Länsstyrelsen i Västmanland.

Ahlgren fortsätter att hävda att det är identifikationen av vargen som är problemet på tidningens fråga om att det faktiskt inte är oron som är problemet utan att det med hänsyn tagen till händelsen faktiskt handlar om ett reellt hot.

– Ja men vi vet inte vilken varg det var och med dagens regler kan vi inte göra något.

Krishantering saknas

Det är alldeles uppenbart att varken myndigheter som är ansvariga för rovdjuren eller de som skall ansvara för övrig säkerhet, polisen har någon beredskap för händelser likt den Patrik Kvist råkade ut för i Norberg. Denna gång gick det bra då varken rottweilern eller Patrik skadades men den gång utfallet blir mindre lyckligt kommer bristen på katastrofberedskap hos polis och länsstyrelse att bli alldeles uppenbar.

Vid vargangreppet på Kolmården var det många som frågade om det inte vore på sin plats att Räddningstjänsten hade tillgång till vapen vid tillfällen då rovdjur eventuellt kunde uppehålla sig i närheten av katastrofplatser. Frågan är befogad anser vi.

Vidare bör det påpekas att vid en krissituation med rovdjur och då framför allt varg när det saknas spårmöjligheter kommer att blottlägga ytterligare en svaghet i myndigheternas beredskap kring händelser med vilda djur och människor. Om myndigheterna då vidhåller att ”rätt individ” skall omhändertagas är möjligheterna små om ens några. Givet det normala antalet vargar i ett revir, 6 stycken är chansen att den ”rätta individen” kommer undan utan åtgärd, ur vargens perspektiv tämligen goda.

Om man istället anammar idén om att det är rovdjurstrycket i sig som är problemet och åtgärdar hela reviret på en gång är risken för ytterligare angrepp tämligen minimal. Men, som svenska rovdjursförvaltning bedrivs i praktiken kommer så alltså inte att ske trots att vargforskare Olof Liberg säger att vi är duktiga på att ta bort närgångna vargar i Sverige.

Jaktlagen paragraf 9

När Patrik Kvist ringde till polisen efter angreppet fick han veta att de inget kunde göra. Huruvida poliserna i Västmanland känner till jaktlagen paragraf 9 är okänt men den säger i alla fall följande:

”Om ett vilt djur orsakar avsevärd skada eller om det kan antas vara farligt för människors säkerhet, får polismyndigheten låta avliva djuret, om det inte finns någon annan tillfredsställande lösning.”

Och någon annan tillfredsställande lösning har ännu inte presenterats om nu inte Kvists idé om att fortsättningsvis beväpna sig med ett slagträ skall ses som en lösning. Polisen i Gävleborg beslutade nyligen om avlivning av en varg i Ockelbo med stöd i ovan nämnda lag varför man i alla fall kan anta att kunskaperna finns inom polisväsendet.

Är EU ett argument?

Så som det låter på Pierre Ahlgren är det alltså EU som agerar bromsklots i sammanhanget. Men är det verkligen rimligt att EU skulle föra en politik där mänsklig säkerhet så grovt skulle åsidosättas? Svaret är naturligtvis, nej. Det står klart och tydligt i Art- och habitatdirektivet att allmän säkerhet och hälsa skall beaktas vid införandet av direktivet.

Att stå med en rottweiler i koppel samtidigt som en stor varg gör attack efter attack mot hunden bör nog kunna sorteras under ohälsosamma situationer. Nästa steg i habitueringsprocessen är i alla fall väldigt ohälsosamt, kanske till och med dödligt.

Frågan är då om argumentet om EU håller tätt.