Pampas vargar höll äventyrare i schack en hel natt

Det är inte ofta vi ser redogörelser om vargangrepp i Sydamerika, och i klartext dessutom. En artikel i Fredrikshamns Tidning den 24 september 1887 ändrade det.

I Fredrikshamns Tidning berättar en Finsk äventyrare om sina upplevelser under en resa genom Pampas i Argentina, februari 1886.

Han beskriver det som en resa genom ”blott törnesnår och träsk” och är inte helt förtjust i att behöva äta kött från träsksköldpaddor till middag: ”En ännu starkare dy-smak än gyttjehål i Europa.”

Den här kvällen slår man som vanligt läger för natten och grupperar sig runt en väldig eld. Vargar hörs yla tidigt på kvällen men avståndet bedöms som långt.

Ett par timmar senare vaknar man dock av att vargtjuten är helt nära. De oerfarna resenärerna vill nu direkt springa bort för att ta hand om hästarna men vägvisaren avråder och ber alla att hålla sig kring elden. Det visar sig snabbt vara rätt drag. Vargarna blir snart väldigt många och djärva, men vågar sig inte fram till elden.

Hela sällskapet inriktar sig nu istället på att försöka skjuta de djärvaste av vargarna, som rör sig i en ring runt lägret. Under tiden bygger man som en brinnande mur omkring sig med hjälp av stora rishögar som sticks i brand runtom lägret. På så sätt får man också grepp om hästarna som kan föras närmare tälten.

”Belägringen” varar hela natten och vargarna ger sig inte av förrän det första gryningsljuset strålar, men då kan man packa ihop och resa vidare. Allt tack vare vägvisarens list och stora rutin.

Läs originalartikeln ur Fredrikshamns Tidning.