Amerikanska staten positiv till Idahos vargförvaltning
US Fish and Wildlife Service ger myndigheterna i Idaho och Montana en klapp på axeln för sin lyckade vargförvaltning. I 2011 års rapport för ”the Northern Rocky Mountain Wolf Population” uppger man att det nu finns sammanlagt 1 774 vargindivider och 109 alfapar.
– De här populationssiffrorna visar verkligen vilket fint och professionellt jobb Montana och Idaho gjort under sitt första år med full jakträtt*, säger US Fish and Wildlife Servicemannen Steve Guertin, som bär titeln Mountain-Prairie Regional Director.
Han menar att staternas förvaltningsplaner kommer att upprätthålla en frisk och stark vargstam som faktiskt ligger över statens förväntningar.
Enligt rapporten har Rocky Mountains’ vargstam helt återhämtat sig och har överträffat målen under tio års tid. Tack vare det fyller nu vargarna sina områden och amerikanska staten beslutade därför den 5 maj 2011 att undanta vargen från rödlistning, vilket innebär att man får sköta förvaltningen regionalt utan statens inblandning. Ett krav som ofta nämns även här i Sverige.
Idahos egen jaktvårdsmyndighet vill framhålla kvaliteten hos sina jägare och ”trappers”. Man menar att aktiv jakt också gjort mycket för att skydda viltet, till exempel wapitihjort, inom staten Idaho.
Positiv avskjutningsstatistik
Idaho Fish and Game Department har dokumenterat 101 vargflockar under 2011. Det innebär i dagsläget 746 vargar vilket är en hälsosam minskning från den rekordhöga siffran 2009 – 856 vargar.
Rapporten redovisar också 24 flockar som vandrar på gränsen mellan Montana, Wyoming och Washington. Dessa vargar överlappar Idahos mer stationära flockar och rör sig över statsgränserna.
Hela 63 flockar ska ha haft föryngringar och ytterligare 40 tros ha nått alfastatus i slutet på året. Nettoökningen, räknat i vargflockar, var i Idaho endast sex stycken och av dem har man skjutit bort fyra.
I statistiken läggs också 296 vargar som dött under året. Kända dödsfall genom jakt är ungefär 200, medan 63 vargar mött sin bane genom olika skyddsåtgärder i närhet till boskapsbestånd. Därefter kommer i fallande skala illegal jakt, 18 vargar, obestämda, 12 vargar och slutligen tre som dött av naturliga orsaker.
När det gäller angrepp har 71 nötkreatur, 121 får, tre hästar, sex hundar och två tama bisonoxar mött döden i vargarnas käftar. Ytterligare 19 nötkreatur, 26 får, en häst och en hund anses vara vargdödade men där har kadavren inte återfunnits.
Vargförvaltning resurskrävande
Trots att Idaho och Montana nu är självständiga i sin vargförvaltning menar deras egen Fish and Game Wildlife Bureau att det är viktigt att staten fortsätter att ge ekonomiskt stöd ytterligare några år.
– Att möta statens krav på jakt och dokumentation av vargförekomst under de fem år som statens roll ska avvecklas är både dyrt och resursintensivt, påpekar byråchefen Jeff Gould.
*Med ”full jakträtt” menas att staterna nu har full rätt att själva avgöra när, hur och på vilket sätt vargjakt ska sättas in. Även avskjutningskvoterna regleras regionalt. Tidigare var det Amerikanska staten som skötte det och systemet var trögrörligt då skyddsjakt ofta kräver snabba beslut. Staternas självbestämmande möjliggjordes i sin tur av att vargen togs bort från Världsnaturfondens lista över skyddade arter. Amerikanska staten ansåg att återväxten varit så tillfredsställande att vargen inte längre hotades av utrotning.