Två barn dödade och ett skadat i vargattacker
Jude Barrand, Kandahar, juli 2003. I Manozai Camp som ligger i Maiwand-provinsen sydväst om Kandahar i Afghanistan lever man i skräck för de vargar som börjat invadera bosättningarna. Två småbarn har förts bort och dödats nattetid. Ett tredje har skadats.
Det afghanska nomadfolket Kutchis, vars levnadsvillkor förändrats helt på grund av krigen, uppger att deras stadigt minskande djurhållning varit orsaken till angreppen. Vargarna har gått från att ta ett och annat får till att angripa barn.
– För fem år sedan hade vi 200 får. En rik familj kunde ha upp till 1 000. Idag har vi bara ett fåtal och de ger sig vargarna på, säger Din Mohammed, 70-årig kutchi med 12 barn och 36 barnbarn.
– Vi är mycket rädda för vargarna, fortsätter han. De är stora, når oss ända upp till midjan. Igår bet en av vargarna en pojke under natten, men när pojken kämpade sig loss tog vargen ett får istället. VI gav oss efter det men hittade bara rester av fåret. Och vi har bara pinnar att försvar oss med, så vi kommer inte att kunna döda någon varg.
Myndigheterna ingriper
Mr Najmuhddin, lokalombud för hjälporganisationen VARA/Cordaid är chockad över angreppen.
– Vargar är verkligen ingen ny företeelse i området. Vad som är nytt är att de angriper barn, säger han.
Vargattackerna och dödsfallen har rapporterats till myndigheterna i området och åtgärder planeras.
– Det här är verkligen sorgligt, säger lokale tjänstemannen Saleh Mohammed Ushdan. Jag kommer att ta upp angreppen vid nästa möte med regionstyrelserna och jag har också beordrat skyddsjakt i området.
Inga vapen
Den skyddsjakten lär bli myndigheternas ansvar för lokalborna har inget eget att sätta emot.
– Vi behöver vapen för att försvara oss. Tills vi får det är vi ”sitting ducks” för vargarna. Vi har spårat vargarna fram till deras lyor och det är tre flockar. Den största består av nio vargar. Vi kan bara hoppas att någon gör något åt dem innan vi förlorar ännu ett barn, avslutar Din Mohammed.