Varghybrider påvisade i Estland

Under en vargjakt för två år sedan då ett jaktlag ringat in en vargflock bestående av yngre vargar noterades att de till utseendet skiljde sig markant mot vad man var van vid. Av de sex vargarna var fyra väldigt mörka och två individer var gulaktiga och påminde mer om draghundar.

Vid universitetet i Tartu har biologer med hjälp av DNA-analys kunnat konstatera att de undersökta vargarna egentligen inte var vargar utan en blandning av varg och hund, så kallade hybrider.

– De flesta varghybrider kan man identifiera bara genom att titta på dem, de ser helt enkelt konstiga ut, säger doktoranden Hindrikson Maris vid Universitetet i Tartu.

Forskningsstudien har Hindrikson genomfört på de sex vargarna från Taebla vid Estlands västkust samt ytterligare två valpar från Litauen. Resultatet pekar entydigt på att det handlar om hybridiserade vargar. Hur dessa hybrider uppstått eller från var de eventuellt härstammar har man inte kunna utröna. Men Hindrikson påpekar att förutsättningarna för sammanblandning av varg- och hundgener funnits i regionen.

– Möjligheten för en vild varg att välja en hund som partner fanns helt klart. Det var relativt få vargar och ganska gott om hundar vilket ökade chanserna till parbildning över rasgränserna.

Av de sex varghybridern i flocken från Taebla härstammade inte alla från samma familj. Detta överraskade inte biologerna men resultaten från de litauiska hybriderna gjorde det. Regeln är att hybridisering sker genom att en varghona väljer en hund som partner och inte tvärtom. De litauiska valparna visade på att så även kan ske då deras moder var en hund (tik) och inte en varg.

– Djurens beteende tillåter normalt inte parbildning i den ordningen, säger Hindrikson.

Utöver de åtta vargar som ingick i studien har Hindriksons handledare, Urmas Saarma funnit ytterligare 10 varghybrider. Misstanken om att en hel generation varghybrider finns i Estland föreligger. Dock är underlaget för litet för att med säkerhet kunna dra den slutsatens. Dessutom saknas bra jämförande material. Biologerna höjer dock ett varnande finger för att hybridisering är ett direkt hot mot vargen. Något som också professor Valerius Geist vid Universitetet i Calgary framlagt som ett allvarligt hot mot vargen då den introduceras i områden där människor och tamdjur såsom hundar redan existerar.

De länder i Europa som haft störst problem med hybridisering är Spanien och Italien, enligt Hendrikson. Före estlands del är inte problemet överhängande då hybriderna fritt kan vandra över till Ryssland där generna blandas upp och försvinner inom några generationer. Jakten på varg är ett större problem i Estland menar Hendrikson.