Hot mot hundar försvårar eftersök på trafikskadat vilt
Med eftersök avses de åtgärder som vidtas för att spåra upp och avliva vilt efter till exempel en trafikolycka. Med frilevande varg försvåras detta nödvändiga arbete som bedrivs av djurskyddsskäl. Den ökande vargförekomsten riskerar att eftersökshundar blir dödade av varg under pågående arbete. Orimliga arbetsvillkor för eftersöksjägaren och hans hund.
Vad är ett eftersök? Med eftersök avses de åtgärder som vidtas enligt jaktlagstiftningen för att av djurskyddsskäl spåra upp och vid behov avliva skadat vilt. Det gäller alla typer av situationer där vilt ofrivilligt skadats. Viktigt att känna till är att det är jaktlagstiftningen och inte djurskyddslagstiftningen som reglerar djurskyddet när det gäller vilt som lever i frihet.
Regeringen får enligt 26 § 3 jaktlagen meddela föreskrifter om anmälningsskyldighet i fråga om vilt som har skadats eller dödats vid sammanstötning med motorfordon. I 40 § jaktförordningen finns en bestämmelse om sådan anmälningsskyldighet. Har björn, varg, järv, lo, älg, hjort, rådjur, utter, vildsvin, mufflonfår eller örn skadats eller dödats vid sammanstötning med motordrivet fordon, är fordonets förare enligt bestämmelsen skyldig att snarast möjligt märka ut olycksplatsen och underrätta närmaste polismyndighet.
”Jägare i Eftersökspool Väst utför inte arbete för ekonomisk vinning. Det är i första hand arbetet med våra hundar och intresset för eftersök och viljan att avsluta ett djurs lidande som är drivkraften.”
Nationella viltolycksrådet, NVR, är ett nationellt samarbetsorgan som arbetar med frågor inom viltolycksproblematiken. Rikspolisstyrelsen, RPS, fick den 1 januari 2007 regeringens uppdrag att ansvara för rådet vars huvudinriktning är att organisera en nationell viltolycksorganisation för eftersök av trafikskadat vilt och verka för att organisationen nyttjas, underhålls och utvecklas.
Inom ramen för sitt allmänna uppdrag svarar Svenska Jägareförbundet, SJF. för att tillsammans med Jägarnas Riksförbund tillhandahålla jägare med speciellt tränade eftersökshundar och kontaktpersoner för viltolycksorganisationen.
Ofrivillig risk
Ett trafikskadat vilt av till exempel vildsvin eller björn, har ett beteende där det går undan från olycksplatsen och lägger sig i en så kallad sårlega. Det varierar hur långt viltet går iväg från olycksplatsen beroende på hur skadat det är men inte sällan handlar det om väldigt långa sträckor räknat i kilometer och ibland mil. Innan den lägger sig går den runt i en metkroksliknande form och lägger sig för att vakta på eventuella efterföljande.
För att klara av att göra ett lyckat eftersök på ett trafikskadat vilt krävs att man kan göra det med en lös hund som hittar viltet och kan markera platsen genom att skälla, så kallat ståndskall, och samtidigt är flexibel nog att parera en eventuell attack från det skadade viltet. Eftersök med löshund innebär att hunden arbetar på mycket stora avstånd från sin förare och det tar tid för eftersöksjägaren att komma fram till platsen där hunden skäller. I det fall eftersöket sker i ett område med varg försvåras situationen avsevärt. En revirhävdande varg som både känt blodlukt och hört hunden kan enkelt söka upp och attackera hunden med livshotande skador eller dödsfall som följd.
Jägare och markägare har i alla tider, även innan Svenska Jägareförbundet bildades år 1830, skött om sin mark och det vilt som lever på den. Ingen jägare eller annan människa mår bra av att det går runt skadat vilt i skogarna så därför har detta fallit sig helt naturligt att ställa upp vid eftersök. Och det gör det än idag.
Vi får alltså problem när medlemsantalet i Jägarförbundet går ned, jägarna, jakt- och eftersökshundarna minskar i antal och det till och med har talats om att bojkotta eftersök på vilt i närheten av vargrevir. Helt enkelt för att det inte går att utföra säkra eftersök och man kan inte längre garantera att varken jägare eller hund kommer levande ur skogen.
Markägare och eftersöksjägare står mellan valet att låta bli att göra eftersök eller att ändå släppa sin hund för att undvika att skadat vilt lever vidare för att gå en plågsam död till mötes. Hur går vi vidare?
Äldre statistik hämtad från Jägarförbundets hemsida. Antalet trafikolyckor med älginblandning höll sig enligt Vägverket under 70 och 80-talet konstant runt 4500-5000 olyckor per år. För 1997 var antalet älg-trafikolyckor 5149 medan de för 1998 var 4436. Rådjur har haft en mer dramatisk utveckling men har idag minskat något.