UFWS: ”Skjut problemvargarna direkt och lyssna på folket!”
En tillbakablick mot vargsymposiet i Vålådalen år 2003 belägger att många viktiga amerikanska vargforskningsrön nådde svenska beslutsfattares öron. Men trots positiva kommentarer då, är det inget som förts vidare till dagens svenska vargpolitik.
År 2003 var US Fish and Wildlife Service i Sverige och marknadsförde sin erfarenhet att lyhördhet mot befolkningen och skyddsjakt är lösningen på många problem vid återinförandet av varg. Idén formulerades av UFWS-tjänstemannen Ed Banks under vargsymposiet i Vålådalen det året:
”Har inte vargen plats i människors hjärtan är det ingen idé att ni ens försöker få till en vargstam i ert land.”
Ed Banks deltog i symposiet för att berätta om arbetet med att återupprätta vargstammen i nordvästra USA och då främst i trakterna av klippiga bergen och Yellowstones nationalpark.
Visst har tamdjursägare haft problem och visst har människor varit kritiska, erinrade sig Banks, men poängterade samtidigt att myndigheterna tog människors oro på allvar, besökte dem, talade med dem och visade att de bryr sig.
”Skjut problemvargarna direkt och lyssna på folket! Vargar ska hållas så långt från bebyggda trakter som möjligt” menar Ed Banks.
Idén om problemvargar var förmodligen fortfarande aktuell 2003 men har senare visat sig vara mindre gångbar som utgångspunkt för att rätta till eventuella olägenheter. Så här sade den amerikanske viltbiologen Dianne Boyd, University of Montana – som talade på årets (2012) Vargsymposium:
”Man har också kommit fram till att om en varg i en flock börjar ta tamdjur så måste hela flocken tas bort! Vargarna lär sig direkt av varandra och i början tog man bara bort den skyldiga, men undantagslöst så fortsatte flocken ta tamdjur. Resten av flocken kopplar inte ihop skyddsjakt på en individ med att de tagit tamdjur utan fortsätter.”
Ingen idé att flytta vargar
Att flytta på problemvargar som söker sig fram till bebyggelse och attackerar tamboskap tror han inte längre på, de letar sig bara tillbaka och orsakar mer skada.
Här får Banks stöd av våra egna försök med att flytta vargar och även av en kollega på samma kontinent, Barry Verbiewski som säger att flytt av vargar inte är ett alternativ.
Vidare är det så att vi i Sverige har alldeles egna utredningar som pekar på precis samma sak, att det inte går att flytta vargar.
I sin ambition att lugna oroliga tamdjursägare gjorde de amerikanska myndigheterna så att de beväpnade djurägarna och tillät dem att skjuta vargar som kom för nära gårdarna. Resultatet var smått sensationellt. Endast fyra vargar hade skjutits på det viset fram till 2003, trots att möjligheten hade funnits i sju år vid Banks framträdande.
Banks tal väckte tankegångar bland de församlade i Vålådalen. Håkan Sand, känd svensk vargforskare, tillhörde dem som uttryckte sig positivt och menade att det är rätta vägen att jobba på om återinförandet av varg skall lyckas.
Viktiga kunskaper som inte nått fram
Om Banks framträdde och fick samma positiva reaktioner idag skulle det säkert vara startskottet för ett bättre samtal om vargens framtid i Sverige. Ett samtal om svenska folkets ofrånkomliga roll i förvaltningen och utan störande miljöfanatism.
Men nu var det ju 2003 och få, om ens några, har åtta år senare hört talas om de idéer som den amerikanske tjänstemannen presenterade i Vålådalen.
Varför, frågar vi oss, har ingen fört de här idéerna vidare in i 2010-talet? Varför har det blivit så politiskt inkorrekt att ens nämna landsbygdsbefolkningens situation i storstadens debattfora? Hur har perspektivet tillåtits bli så förvridet att människan nu får stå tillbaka för vargen? Det, vill vi lova, blir tentamensfrågor för framtidens etnologistudenter.