Trafikdödens överlägsenhet seglivad myt

Trafiken dödar långt fler hundar än vargarna! – ett slagord som fått stort utrymme i tidningar och på olika hemsidor. Problemet är att det faktiskt är en av de största statistiska myterna i vargdebatten.

Felet har uppstått för att man tagit det stora geografiska området ”Sverige” och fördelat siffran från det betydligt mindre området ”Varglänen” (som bara utgör 25% av Sveriges yta) över det. På så sätt jämförs, felaktigt, lokal vargangreppsstatistik med nationell trafikskadestatistik. Proportionerna blir förvrängda. Det är som att säga att ”det är inte så farligt med krig. De flesta på Jorden dör en naturlig död av hög ålder.” Det låter sant men de som bor i en krigszon har en del att invända mot den beräkningen.

Det enda som ger ett helt korrekt värde är att jämföra antalet trafikdödade hundar i varglänen med vargangrepp på hundar inom samma län. Punkt.

Tyvärr har inte uppgiftslämnarna – Agria, Folksam m fl – sin statistik uppdelad per län. Det beror på att den försäkrade hunden kan bo i en del av landet och sedan dö i en annan del. En stockholmshund som blir vargdödad i Dalarna är fortfarande en stockholmshund i statistiken. Det finns ingen intern rutin som korrigerar detta, enligt Cina Seidefors, Agrias presskontakt.

Det existerar alltså ingen fullständigt sann och jämförbar statistik mellan trafik- och vargdöd bland hundar, så vi får söka oss andra vägar. En sådan väg är via bilregistren. Statistiska Centralbyrån (SCB) håller reda på motorfordon i alla län och enligt dem hade vi 4 828 735 bilar, bussar och lastbilar i Sverige år 2009. Varglänens* andel av dessa är ca 33%.

En jakthund riskerar alltså bara, som mest, att möta en tredjedel av Sveriges bilpark på varglänens vägar. Överfört till trafikdödade hundar blir en tredjedel lika med 126 av totalt 385 hundar (Agria 2009).

Hur många bilar krävs då för att orsaka en enda hunds död jämfört med antalet vargar? Eller: Givet skadestatistiken, hur sannolikt är det att en hund ska dödas av ett motorfordon respektive en varg?

Den relativa risken beräknad

Den relativa risken kan ses som antalet faktiska dödsfall delat med antal ”skadliga enheter”, dvs bilar och vargar. Ju högre tal, desto större risk. År 2009 fanns det 1 583 180 bilar och 200 vargar** i varglänen. Om vi accepterar att 126 hundar dog i varglänstrafiken och 23 hundar av vargangrepp (enligt Agria, 27 hundar enligt Viltskadecenter), och dividerar respektive hundgrupp med bilar och vargar, ser vi snart att relativ risk för en hund i trafiken är 0,008 (en dödad hund per 12 600 bilar) och med varg 11,5 (en hund per nio vargar).

Antal trafikdödade hundar inom varglänen / antal fordon inom varglänen = trafikrisk

Antal vargdödade hundar / antal vargar = vargrisk

Det är alltså drygt 1400 gånger högre risk för en hund att dö genom vargangrepp. Den statistiska invändningen blir att alla bilar knappast är ute i länen samtidigt vilket däremot vargarna är. Notera då att om så bara en tusendel (1600 bilar) befinner sig på vägarna så är risken fortfarande inte högre än för vargangrepp. Trafikrisken hamnar på 8,0. Om vi för argumentationens skull tar ALLA trafikdödade hundar, 385 stycken, och varglänens bilar blir den relativa risken för trafikdödade hundar ändå bara 0,024.

Vargen är 1 400 gånger farligare än bilen

Använder vi istället yta som bas för beräkningen, är varglänen som sagt bara 25% av hela Sverige. Andelen trafikdödade hundar i varglänen och därmed den relativa risken för hunden i trafiken blir ungefär samma som i första exemplet – 96 hundar på 1 207 184 motorfordon lika med 0,008 – igen.

Risken för en hund att bli dödad av varg är 1 400 gånger högre än att bli dödad i trafiken.

Ett enklare sätt att beskriva det: Trots att det finns nästan 1,6 miljoner bilar i varglänen förolyckades bara 96-126 hundar i trafiken under 2009. Men trots att det bara finns 200 vargar, så lyckades de ta 23-27 hundar (beroende på vilken statistik som används) samma år.

Beräkningarna ovan*** ger en hyfsad bild av hundens risker. Men vi ska inte nöja oss med det, för den viktigaste skillnaden mellan trafik och varg är faktiskt denna:

Vi människor kämpar för att få bort faror, inte skapa fler. Vi vill göra livet säkrare, inte farligare.

Om vi återigen tar bilen som exempel så har vi gradvis utvecklat den med bilbälten, krockkuddar och alkolås. Samtidigt har vi förbättrat vägarna med asfalt och viltstängsel. Ett arbete som över tiden minskat riskerna. Samma tänkande omfattar de flesta saker i vår svenska tillvaro – mat, medicin, boende, arbetsplatser, leksaker, elkraft, vadsomhelst.

Även trafikdöden för hundar är något vi försöker förebygga, liksom drunkningsolyckor, vådaskott och annat. Och vi är duktiga! Olyckorna har minskat kraftigt, ibland ned till hälften. Se statistik nedan.

Men hur är det med vargen? Vi har redan en hög säkerhet i skog och mark men lägger nu medvetet till en fara, ett stort rovdjur, som tillåts sprida sig fritt i landet. Hur stämmer det med vår allmänna svenska säkerhetspolicy?

Statistiken visar entydigt att vi blivit allt bättre på att förebygga skador på hundar. Trafikskadorna, till vänster, är nere på hälften jämfört med toppåret 1997, vådaskotten en tredjedel. Vargangreppen däremot är en uppåtgående trend. Siffran ”2 400 trafikdödade hundar per år”  har ibland hörts men är en myt. Källa: Agria, publicerat av Svensk Jakt.

* Varglänen är Dalarnas län, Gävleborgs län, Stockholms län (bara Norrtälje här), Värmlands län, Västmanlands län, Västra Götalands län och Örebro län. Dock finns indikationer på att vargrevir håller på att etableras i Uppsala, Östergötlands, Kronobergs och Kalmar län

** Sveriges vargpopulation 2009 är 191-209 individer enligt Viltskadecenter. Vi har här använt genomsnittet, dvs 200 vargar.

*** Det är lätt att argumentera att trafikschablonen eliminerar en rad faktorer som borde ingå i vår beräkning. Vi återkommer gärna med mer precisa beräkningar om så önskas. Det finns dock ingen möjlighet att dessa faktorer kan öka riskfaktorn för trafik mer än några tiondelar. Vår helregionala beräkning är mer rättvisande än att jämföra lokal vargskadestatistik med nationell trafikskadestatistik. Vi väntar dock med spänning på när försäkringsbolagen ska presentera sin statistik länsvis.

”Det finns tre slags lögn: lögn, förbannad lögn och statistik.” Mark Twain (1835-1910).

Läs SCB statistik för antal motorfordon i Sveriges län 2009 (Excel)