Naturvårdsverkets genetikmodell på väg bort?

Frågan kring vilken genetisk modell som är den rätta har diskuterats på Naturvårdsverket. Dock var ingen av upphovsmännen närvarande vid mötet som eventuellt resulterat i att den använda modellen frångås.

Vargens genetik har onekligen fått oförtjänt stor uppmärksamhet och tyngd i allt från beslut om skyddsjakt till hur stor en framtida vargstam behöver vara för att må bra.

I botten har vi en vargstam som gått från 5 individer till fler än 500 av egen reproduktiv kraft och förmåga. Ingen av de vargar som obducerats har haft ärftliga defekter. Defekter kan uppstå av andra skäl men några negativa ärftliga gener finns inte bland de frilevande vargarna i Sverige och Norge.

Vidare har man oroat sig kring storleken på vargkullarna men i ett internationellt perspektiv finns det inget att oroa sig för och om man återigen ser till vargstammens expansion kan man konstatera att ingen överhängande fara föreligger.

Sårbarhetsanalys säger 40 vargar

Dessutom genomfördes en demografisk sårbarhetsanalys, där genetiken beaktades, som visade på att endast 40 vargar krävdes för risken för utdöende skulle vara mindre än 10% på hundra år. Analysen misskrediterade naturligtvis från flera miljöorganisationer som menade på att den inte tagit hänsyn till genetiken och var därmed värdelös. Så är dock inte fallet i och med att simuleringen kräver en invandrare per generation enligt rekommendationer från IUCN.

Som ytterligare försvar för riktigheten i sårbarhetsanalysens resultat bör särskilt nämnas att datat i simuleringen är inhämtat från våra egna vargar dvs med deras reproduktionskraft och mortalitet. Närmare verkligheten än så kommer man helt enkelt inte.

Kritik från professor i genetik

Vid publiceringen av sårbarhetsanalysen började intresset för den pensionerade professorn i skogsgenetik, Dag Lindgren ta fart på allvar. Lindgren hade tidigare kritiserat Naturvårdsverket syn på genetik och vargar vilket han också redogjort för på sin blogg – Vargdag. I sitt arbete med detta upptäcker Lindgren att den genetiska modell Naturvårdsverket använde sig av innehöll ett allvarlig och ödesdigert fel.

Kritiken letade sig fram till intresseorganisationer och till oss efter en tid och ha sedan dess ökat i omfattning. Vargfakta skrev en pedagogisk artikel om skillnaderna mellan Naturvårdsverkets modell och Lindgrens modell som bygger på verkligheten. För att kort beskriva skillnaderna så är det som så att verkets modell, med utgångspunkt i en idealpopulation kräver en enorm tillförsel av nya gener för att inte förlusten av genetisk variation skall bli större än 5%.

Med utgångspunkt i verkligheten, alltså i Lindgrens modell räcker det med ett litet tillskott av genetisk material, migranter för att till och med förbättra den genetiska variationen.

Slutligen har så kritiken resulterat i ett internt möte på Naturvårdsverket som hölls i fredags. Ingen av upphovsmännen till de båda genetiska modellerna, Ryman och Laikre med idealpopulationen eller Lindgren med verkligheten var närvarande vid mötet. Dock fanns vargforskaren Olof Liberg på plats som också givit sitt stöd till Lindgrens modell.

Enligt Svensk Jakts nätupplaga hade dock Nils Ryman vid ett tidigare möte förklarat för verket att hans modell inte givit de svar verket efterfrågat. Ett mildare sätt att säga att verket använt materialet felaktigt. Vad som var syftet med mötet verkar dock vara höljt i visst dunkel.

– Det var inte meningen att vi skulle komma fram till något konkret så det gjorde vi inte, men det var ett bra möte, säger Olof Liberg till tidningen.

En källa uppger till tidningen att Ryman och Laikres modell nu kommer att skrotas men detta dementeras av Ruona Burman vid NVV när Svensk Jakt ringer upp.

Frågan om vilken modell som skall användas har stor betydelse för arbetet med vilka konkreta nivåer, hur många vargar vi skall ha i Sverige. Verkets modell ger ett stort antal vargar men också ett ogrundat behov av migration. Dessa båda faktorer kan direkt översättas i stora kostnader.