Naturvårdsverket – kanske selektiv vargjakt i januari

Forskningsrapporten om selektiv jakt på varg som ett sätt att förbättra den genetiska statusen presenterades för Naturvårdsverket idag. Resultatet är att jakt förstärker genetiken och verket ser nu över möjligheterna för jakt i januari 2013.

Som vi skrivit om tidigare är jakt på utvalda revir med genetiskt ointressanta individer ett sätt att dels förbättra den genetiska statusen på vargstammen och dels ett sätt att snabbare få genomslag för invandrande gener. Artikeln vi skrev och illustrerade baserade sig på material från fd. professorn i genetik Dag Lindgren som länge förordat selektiv jakt genom sin blogg Varg – mycket genetik.

Selektiv jakt går i enkelhet ut på att man tar bort revir med genetiskt ointressanta individer och låter revir med genetiskt intressanta individer vara kvar. Eftersom inaveln i populationen räknas som ett snittvärde på just hela populationen sjunker den per automatik när de mest inavlade, högsta värdena plockas bort ur ekvationen.

Den andra effekten är att vid nästkommande föryngringsperiod föds relativt sett, fler valpar med lägre inavelsgrad än om man bibehållit populationen intakt. Vidare får också nytt genetiskt material snabbare effekt i en population där man bedriver selektiv jakt snarare än en generell jakt.

Naturvårdsverkets Ruona Burman säger så här i ett uttalande på verkets hemsida med anledning av rapporten från Grimsö.

– Enligt vår preliminära bedömning finns det stora möjligheter att Naturvårdsverket kommer att fatta beslut om en selektiv och riktad jakt för att minska inaveln i vargstammen. Naturvårdsverket kommer under de närmsta dagarna att gå igenom underlaget mer noggrant, säger Ruona Burman, viltsamordnare på Naturvårdsverket.

Den kan vara på sin plats att nämna att inga av de vargar som obducerades under licensjakterna 2010 och 2011 haft skador eller defekter som med säkerhet kunnat relateras till bristande genetisk variation. Inte heller tillväxten i vargstammen kan sägas vara hämmad av någon form av inavelsdepression givet den tillväxt vi haft de senaste åren. Olof Liberg talade om en vargstam med rekordtillväxt i en intervju med tidningen Jakt & Jägare i december 2011. Då talades om en tillväxt nära artens max vilket då beskrevs som 40 procent.

Forskarnas svar

Håkan Sand och Olof Liberg har räknat lite noggrannare på vad selektiv jakt skulle innebära för inavelsgraden och presenterade sin rapport idag för Naturvårdsverkets tjänstemän. Liberg och Sand agerade utifrån ett uppdrag som verket gav dem tidigare under hösten som den del i den förvaltningsplan för varg som Sverige har för avsikt att sätta samman för att eventuellt återfå förtroendet från EU att förvalta varg.

Rapporten om 16 sidor presenterar ett korttidsscenario om effekterna inom två år och ett långtidsscenario om 100 och 300 år.

Forskarna har värderat samtliga vargflockar utifrån deras grad av inavel. Från denna rankningslista har man sedan tagit bort fem alternativt tio flockar. För att beräkna effekterna inför näst planerade selektiva jakt har forskarna därefter plockat ur den befintliga vargpopulationen för att simulera nytillkomna vargflockar, flockar som alltså uppstår genom föryngringar och migration.

Därefter har man återigen rangordnat samtliga flockar och gjort samma urval för selektiv jakt om fem eller tio revir.

Efter två år av selektiv jakt har forskarna kommit fram till att inavelsgraden i populationen som helhet skulle sjunka med 12 procent. Sänkningen kommer delvis genom att genetiskt intressanta individer sparas, enligt forskarna med 55 procent och dels genom att mindre intressanta revir tas bort och heller inte går in i avel med 45 procent.

63 vargrevir vintern 2012-2013

Enligt rapporten finns det uppskattningsvis 63 vargrevir inom Sveriges gränser om tillväxten följt den historiska ökningen om 15 procent årligen. Antalet revir och den historiska ökningstakten medger ett uttag om maximalt nio (9) hela revir utan att antalet revir minskat inför den selektiva jakten vintern 2013/2014. Matematiken bakom detta är som följer, 63-9*1,15=62. Tar man bara bort åtta revir blir antalet revir 64 vilket skulle betyda en ökning.

Nio revir motsvarar alldeles säkert cirka 54 vargar (9*6) och kanske så många som 90 om ”reviren” även inbegriper icke revirbundna vargar i närområdet. Inget om antalet vargar som skjuts bort nämns dock i rapporten men den lägre beräkningen om sex vargar per revir ger vid hand att en selektiv jakt till omfånget skull vara dubbelt så stor som licensjakten 2010.

Sand och Libergs resultat är samstämmigt med Dag Lindgrens aproximativa beräkningar. Lindgren har vid sina beräkningar inte haft tillgång till den individdata som forskarna på Grimsö haft varför deras resultat naturligtvis är mer precist. Resultatet och effekten är dock densamma.