Naturvårdsverket: Ingen vargjakt för folket i buskarna
Naturvårdsverket med Ruona Burman i spetsen tvivlar på att det kan bli någon vargjakt vintern 2013. Burman säger sig förstå vad det betyder för ”folket i buskarna”.
I tidningen Svensk Jakts nätupplaga intervjuas Naturvårdsverkets Ruona Burman om möjligheterna till vargjakt vintern 2013. Andreas Carlgren och Eskil Erlandsson gav löfte om att vargjakten skulle återupptas vintern 2013 i samband med att licensjakten omintetgjordes den 17 augusti 2011 via regeringens beslut. Beslutet kom efter att licensjakten anmälts till EU av Rovdjursföreningen, Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden Sverige.
Nu ser det ut som att löftet inte kommer att infrias om man lyssnar på vad Burman anser om den svenska vargförvaltningens tillstånd i förhållande till de kriterier EU sägs ha om hur varg bäst skall förvaltas. Enligt Ruona är det genetiken som återigen trasslar till det för de svenska myndigheternas försök till att förvalta vargen. Innan någon populationsreglerande jakt kan genomföras måste nya gener införas menar verket.
– Det är de signalerna som kommer från EU-kommissionen, säger Ruona Burman, viltsamordnare på verket.
På frågan om den del av habitatdirektivet som dikterar lokal acceptans för rovdjurspolitiken svarar Burman följande;
– Jag är mycket medveten om klimatet bland folket i buskarna. Men vi måste förhållas oss till Art- och habitatdirektivet1. Där står det ingenting om att man ska besluta saker utifrån hur den lokala acceptansen ser ut. Vi måste förhålla oss till EU-lagstiftningen säger Ruona Burman till tidningen Svensk Jakt.
Om vi bortser från att Ruona har fel om hur den lokala acceptansen skall beaktas och istället funderar lite på hur hon ser på de som lever med vargen framträder en mycket märklig bild av Naturvårdsverkets ambitioner med de stora rovdjuren.
Vi kan garantera att tilltron till Naturvårdsverket eller den förda rovdjurspolitiken på inget vis stärks genom att man tilldelar landsortsbefolkningen epitetet ”folket i buskarna”.
Vi kontaktade artikelförfattaren på Svensk Jakt för att försäkra oss om att texten var korrekt återgiven och fick veta att intervjun finns inspelad på band och att Ruona Burman uttryckt sig precis som det skrivits ovan. Det är djupt beklämmande om det är överensstämmande med Ruona Burmans syn på landsortsbefolkningen och inger inget vidare hopp om fortsatt svensk rovdjursförvaltning.
1. Inledningsparagrafen till Art- och habitatdirektivet säger följande: Eftersom huvudsyftet med detta direktiv är att främja att den biologiska mångfalden bibehålls med beaktande av ekonomiska, sociala, kulturella och regionala behov, bidrar direktivet till det övergripande målet, som är en hållbar utveckling. För att upprätthålla den biologiska mångfalden kan det i vissa fall vara nödvändigt att upprätthålla eller till och med främja mänsklig verksamhet.