Hur skall licensjakt på varg i Sverige bedrivas?

Den licensjakt som genomfördes vintern 2010 och vintern 2011 mötte ett massivt motstånd i media, bland förespråkande organisationer och bland politiker. Jägare som ställt upp utan ersättning som verkställande organ för det politiska beslutet blev mordhotade och på sina håll dök aktivister upp för att störa själva jakten.

I grunden har vi ett politiskt beslut om ett maximalt antal vargar om 210 och ett minimum av 20 föryngringar per år. Enligt inventeringen,  Viltskadecenter Varg i Sverige vintern 2010/2011 har vi före 2011 års föryngringar ett minimum av 219 och ett maximum av 266 frilevande vargar i Sverige. Enligt samma inventering har vi även 28 konstaterade föryngringar 2010.

Stora skillnader

Vi ser ovan ett ganska stort spann i siffrorna vad beträffar antalet vilket kan härledas till vilken av de olika beräkningsmodellerna man väljer att använda. Den lägre siffran kommer från den ena modellen och den högre från den andra. Men oavsett detta är det antingen 9 eller 56 vargar som är mer eller mindre övertaliga redan innan 2011 års föryngringarna har skett.

Antalet föryngringar har stadigt ökat under hela 2000 talet med ett genomsnitt av 18% per år. Om detta skulle vara fallet även i år har vi då 28 x 1,18 = 33 föryngringar våren 2011. Dessa föryngringar skulle innebära att de överlevande valparna i oktober beräknas till 33 x 4 = 132 nya valpar.

Våren 2011 har vi således, med stöd av de bäst kända beräkningsmodellerna från Grimsö forskningsstation, inte mindre än 219 + 132 eller 266 + 132 = 351-398 vargar.

Såvitt Vargfakta kan se är det allt mellan 141-188 vargar för mycket, eller 67-89% fler, nästan dubbelt så många som Riksdagen beslutat om som maxgräns.

Nu uppstår ett problem

Om vi bortser från att någon form av löftesbrott kan ha skett genom att beslutad maxgräns överskridits med 67-90% och istället försöker åtgärda denna övertalighet så ser vi då framför oss ett beslut om jakt på 141-188 vargar. Under licensjakten 2010/2011 nedlades 19 vargar och om föregående uppståndelse skall användas som någon form av index kan vi med lätthet se de besvär som uppstår när man framgent kan tvingas skjuta 141-188. Föregående licensjakt motsvarade officiellt 10% av vargstammen. En licensjakt på, som minst 141 vargar skulle motsvara 141 / 351 = 40%.

I såväl numerär som procent blir det ett oöverkomligt beslut som skall verkställas, kommuniceras och mediahanteras. Vargfakta kan livligt föreställa oss rubrikerna i kvälls- och dagspress om ”blodbad” och ”slakt” och vi ser även vilka som kommer få skulden – jägarkåren och eventuellt en viss miljöminister.

Vargfakta tror över huvud taget inte att en avskjutning om drygt 160 vargar kommer att genomföras eller ens fattas beslut om. Siffrorna kommer att betvivlas – trots att de kommer från samma forskningsstation som alltid används. Så kallade ”Dolda fel” kommer att upptäckas och siffrorna kommer att revideras ner till politiskt och opinionsmässigt hanterbara nivåer. Möjligtvis att licensjakten sträcker sig till ett 40-tal djur och om dessa skall det bråkas för det är trots allt 100% fler än året innan.

Framtida problem

Centralt i detta resonemang är, att om basen inte regleras enligt beslut blir resultatet en exponentiell funktion eller på ren Svenska 351 vargar – licensjakt om 40 vargar ger en bas om cirka 310 vargar. Nästkommande år med föryngringstillväxt ger 33 x 1,18 x 4 = 156 överlevande valpar vilket ger en total sommaren 2012 om 310 + 156 = 466 vargar. Det är nästan 500 vargar vilket skulle resultera i en nödvändig jakt om nästan 300 djur.

Om vi bortser från de som tror att naturen sköter sig själv utan komplikationer och istället tittar 2 eller 3 år fram i tiden, så framstår det som klart att vargpopulationen vid något givet tillfälle blir svår att hantera. Förespråkarna kommer fortsätta att framföra samma argument som tidigare och tvärt motsätta sig all jakt på varg. De vill som exempel inte att björnstammen skall minskas trots att den är väldigt stor så varför skulle de plötsligt gå med på en minskning av vargstammen?

Ett oundvikligt scenario vi snart har framför oss och vi är osäkra på om tillräckligt politiskt mod finns för att förvalta vargstammen på ett sätt som är gynnsamt för vargen, övrigt vilt, befolkningen och den lokala ekonomin.