Länsstyrelserna i Mellansverige fattar beslut om licensjakt på varg

Naturvårdsverket har nu överlämnat rätten att fatta beslut om licensjakt på varg till länsstyrelserna i Mellansverige. Det är därmed länsstyrelsen som bedömer om det finns utrymme för licensjakt och om kriterierna för licensjakt är uppfyllda.

Arbetet är ett led i den regionaliserade förvaltningen av rovdjur som riksdagen fattade beslut om i december 2013. Sedan riksdagen beslutade om en rovdjurspolitik med inriktning på en regional förvaltning har Naturvårdsverket arbetat för att möjliggöra systemet och sätta de olika delarna på plats. I våras överlämnade Naturvårdsverket rätten att fatta beslut om skyddsjakt på rovdjur till länsstyrelserna. Efter det har arbetet varit inriktat på att också överlämna rätten att fatta beslut om licensjakt.

–  Nu är systemet på plats för varg och rovdjurförvaltningen har tagit ytterligare ett steg mot en regionaliserad förvaltning. Det innebär att berörda länsstyrelser ska ha möjlighet att fatta beslut om både skyddsjakt och licensjakt på rovdjur. Länsstyrelserna har kunskap om sin region och besluten kommer på så sätt närmare de som är berörda av rovdjuren, säger Maria Ågren, generaldirektör på Naturvårdsveket.

När nu alla delar är på plats kan Naturvårdsverket överlämna beslutsrätten. Det handlar om att uppdatera och ta fram nya föreskrifter för länsstyrelsernas beslut om licensjakt på rovdjur, ta fram förvaltningsplaner, fastställa inventeringsresultat och fastställa miniminivåer som är den lägsta nivån för rovdjuren som måste upprätthållas. När alla delar är på plats kan Naturvårdsverket överlämna rätten att fatta beslut om licensjakt till länsstyrelsen. Det är sedan länsstyrelsens ansvar att bedöma om det finns utrymme för licensjakt och om kriterierna för licensjakt är uppfyllda.

I mellersta Sverige överstiger antalet vargar, som mäts i föryngringar, de fastställda miniminivåerna. Då kan rätten att fatta beslut om licensjakt överlämnas till samtliga länsstyrelser i förvaltningsområdet, vilket Naturvårdsverket nu gjort. I norra och södra Sverige finns inte tillräckligt med föryngringar. Därför överlämnas inte rätten att fatta beslut om licensjakt på varg dit. Som föryngring räknas en varghona som har ungar som överlevt till sin första vinter.

Arbetet med att ta fram miniminivåer

Vid bedömningen av om länsstyrelserna i ett förvaltningsområde ska få rätt att fatta beslut om licensjakt på rovdjur måste antalet djur överstiga miniminivån i förvaltningsområdet.  Naturvårdsverket fastställer därför nu även miniminivåer för varg. För att tillgodose de politiska målen för rovdjursförvaltningen bedömer Naturvårdsverket att det är lämpligast att besluta om en miniminivå som är så låg som möjligt utan att gynnsam bevarandestatus för rovdjuren äventyras. Naturvårdsverket fastställer därför miniminivåer som sammantaget motsvarar det nationella referensvärdet.  Detta förutsätter att miniminivåerna motsvaras av faktiska föryngringar, det vill säga varghonor med ungar som är konstaterade i inventeringar och inte sådana föryngringar som kan finnas i framtiden.

Inför att Naturvårdsverket ska fastställa miniminivåer för rovdjuren har samtliga länsstyrelser arbetat tillsammans med sina Viltförvaltningsdelegationer för att ta fram förslag till miniminivåer för de tre förvaltningsområden i norra, mellersta och södra Sverige.

– Länsstyrelserna och deras Viltförvaltningsdelegationer har gjort ett gediget arbete som kommer att användas i den långsiktiga planeringen. Det förslag som länsstyrelserna i mellersta förvaltningsområdet lämnat in för varg finns därför med i beslutet för miniminivåerna i form av en inriktning för vargens spridning, fortsätter Maria Ågren.

Adaptiv rovdjursförvaltning

Björn, varg, lodjur och järv har ett skydd av art- och habitatdirektivet. De har dock numera en gynnsam bevarandestatus i Sverige. Detta kräver att Sverige följer utvecklingen för rovdjuren så statusen inte försämras. Sverige arbetar med en adaptiv förvaltning av vilt och rovdjur. En adaptiv förvaltning är flexibel och baseras på att ny kunskap och erfarenhet kontinuerligt kommer in till förvaltningen. Miniminivåerna kommer att ses över vart tredje år och allt eftersom spridningen sker kan miniminivåerna justeras. Förvaltningsplanerna ses över vart sjätte år liksom inlämningen av uppgifter om rovdjuren till EU.

– Myndigheterna har olika roller och ansvar i rovdjursförvaltningen. Naturvårdsverkets ansvar i systemet är att se till att alla delar finns på plats på nationell nivå och att gynnsam bevarandestatus för rovdjuren inte äventyras. Vi kommer att följa utvecklingen för rovdjuren, avslutar Maria Ågren.

Tidplan för björn, lodjur och järv

För björn är miniminivåerna klara och förvaltningsplanen kommer färdigställas i november. Beslut om överlämning av rätten att fatta beslut om licensjakt på björn planeras till slutet av november. I mitten av november kommer samma system för lodjur vara på plats. Samtidigt fastställs inventeringsresultat, miniminivåer och förvaltningsplan för järv. Under 2015 kommer Naturvårdsverket se över om det är möjligt att även överlämna beslut om licensjakt på järv till länsstyrelsen.