Jägareförbund, Samer och LRF i WWF:s förtroenderåd

Att WWF tillsammans med övriga miljöorganisationer förhindrat all sorts förvaltning av varg tycks inte ha påverkat Svenska Jägareförbundet, Lantbrukarnas Riksförbund eller Samernas Riksförbund att sitta med i WWFs förtroenderåd.

Ingen kan ha undgått de konflikter som kommit med vargens återintåg i det svenska kulturlandskapet och att striden främst stått mellan de som vill brukar naturen och de som vill ”bevara” den. Miljöorganisationer som Naturskyddsföreningen, WWF, Svenska Ornitologiska Föreningen, Rovdjursföreningen och andra mindre vargvänliga föreningar har vid varje möjligt tillfälle förhindrat all form av förvaltning dvs jakt på främst varg.

Förlorarna i denna batalj har alla gånger varit naturbrukarna men också vargen som utan förvaltning utvecklat ett beteende som rimligtvis inte är till gagn, varken i ett kort eller långt perspektiv. De som också förlorat stort är de organisationer som sagt sig företräda naturbrukarnas intressen – Svenska Jägareförbundet, Lantbrukarnas Riksförbund och Samernas Riksförbund torde alla ha fått höra från sina medlemmar att vargen har negativ inverkan på deras verksamheter.

Utifrån det perspektivet är det minst sagt förvånande att samma organisationer sitt med i Världsnaturfondens förtroenderåd inför 2014. Enligt WWFs egen hemsida representeras Svenska Jägareförbundet av generalsekreterare, Bo Sköld och Lantbrukarnas Riksförbund av styrelseledamot, Carl Wachtmeister och Samernas Riksförbund av självaste förbundsordförande, Jörgen Jonsson.

Vilken organisation som skapar förtroende för vem är rimligtvis en fråga som bör ställas av organisationernas medlemmar. Eftersom WWF inte är en medlemsorganisation utan en privat stiftelse har de heller inga medlemmar. De som säger att de är medlemmar i WWF har missförstått sitt eventuella ekonomiska bidrag till WWF som ett medlemskap med tillhörande röstlängd. Något sådant existerar inte i en privat stiftelse.

Andra namn i WWF:s förtroenderåd som får en att höja på ögonbrynen är landshövdingen i Dalarnas Län, Maria Norrfalk som inte bara sitter med i rådet utan också är dess vise ordförande. Hur Dalarna drabbats av rovdjurens framfart behöver knappast någon närmare förklaring.

Som representant för en enskild myndighet är dock Naturvårdsverkets generaldirektör, Maria Ågren den som kanske skapar flest frågor om ”förtroende”. Att Maria Ågren, statligt anställd och betald med skattepengar sitter med i en privat stiftelse, vars handlade mer eller mindre uteslutande resulterat i bekymmer för den myndighet hon företräder, skapar definitivt inget förtroende för Naturvårdsverkets vilja och förmåga att verkställa beslutad rovdjurspolitik.

Snarare skapar det frågor om jäv, bristande etik och intressekonflikter. Såväl i USA som i England har röster länge gjort gällande att NGOs (Non Governmental Organisations) fått alldeles för stort inflytande över politiken och det mer eller mindre utan insyn och demokratisk process.