Idé om märkta vargar möter kritik

Förvaltningsrättens idé om att vargar borde märkas innan avlivning möter skarpt kritik från sakkunniga. Men frågan är om det inte är Naturvårdsverket som bär skulden?

I domslutet från Förvaltningsrätten anses riskerna för att ”fel varg skjuts” som överhängande. Detta skulle avhjälpas genom någon form av märkning. Hur detta skulle gå till rent tekniskt kunde inte rätten, genom Haike Degenkolbe svara på när hon intervjuades av tidningen Jakt & Jägare under måndagen. Inte heller kunde hon svara på var rätten hade fått idén i från men det var uppenbart att hon under själva intervjun insåg det problematiska med själva märkningen.

Det förhåller sig dock som så att det är de föredragande parterna i målet som skall lägga fram övertygande bevis för sin ståndpunkt. Att rättens ledamöter saknar sakkunskaper inom viltförvaltning, jakt och biologi bör inte ha någon egentlig påverkan förutsatt att parternas respektive jurister är tillräckligt pålästa och motiverade.

Selektiv jakt inte enligt rapport

När Naturvårdsverket lanserade den selektiva jakten gjordes det med utgångspunkt i en rapport från Skandulv av Olof Liberg och Håkan Sand. Vad verket sedan gjorde med rapporten var att de tillförde ett eget kriterium om att bara ett visst antal vargar skulle avlivas – max två individer ur respektive revir och helst bara en alfaindivid.

Detta reagerade vi på och skrev följaktligen en artikel om denna skillnad – Riktad jakt inte som forskarna beskrivit den. Rapporten handlar i alla delar om effekten av avlivning av hela revir och presenteras i två tabeller där 5 respektive 10 revir avlivas.

Att Naturvårdsverkets egen modell skulle ge upphov till problem vad gäller urval var uppenbart och resulterade följaktligen i artikeln samt flera brev till Naturvårdsverkets generaldirektör, Maria Ågren.

Något svar, trots påminnelser, har inte inkommit från Maria Ågren.

Frågan man bör ställa sig är alltså varför verket förändrar den selektiva jakten på ett sätt som gör den svårare att genomföra. Det var alldeles uppenbart då och är inte bara uppenbart nu utan ett fastlagt faktum i och med Förvaltningsrättens domslut.

Antalet vargar fel

Vidare är det ett stort bekymmer att inte Naturvårdsverkets jurist känner till antalet vargar vid tidpunkten för såväl jakten som den juridiska förhandlingen. Givet föregående års konstaterade föryngringar var antalet vargar tilltaget i underkant med cirka 130 individer och det intervall som de avlivade vargarna skulle ha representerat var således långt mindre än vad som framgick i domslutet.

Återigen är det dock inte Förvaltningsrättens ansvar att räkna varg och föryngringar utan ansvaret faller helt på Naturvårdsverket och agerande jurist. Kritiken är befogad men mottagaren skall vara Naturvårdsverket och inte Förvaltningsrätten.