– Jag stod i korsningen Alvägen – Tallstigen och filosoferade medan min hund var nere i diket och nosade. Då fick jag plötsligt se en stor hund cirka 150 meter längre bort på Alvägen.

Annika Löv funderade på vad det kunde vara för hund, hon hade aldrig tidigare sett den i grannskapet.

– Jag trodde att det var en lösspringande hund och väntade på att få se hundägaren. Då dök det upp tre mindre hundar. Då förstod jag att det inte var hundar utan vargar.

Rädd men glad och tacksam

Annika Löv berättar att hon blev rejält uppskrämd och snabbt böjde sig ned för att ta upp sin lilla hund.

– Man har ju läst så mycket om att hundar blir vargmat. När jag rörde på mig upptäckte vargarna mig och då vek de av direkt ner mellan husen, mot riksvägen till. De följde inte efter mig utan verkade lika rädda för mig som jag var för dem.

Händelsen inträffade i söndags och även om hon var skräckslagen just där och då när hon studerade den största individen i profil, så är hon i dag glad och tacksam över vad hon fått uppleva.

– Jag har ju aldrig tidigare sett varg. Det var en skräckupplevelse samtidigt som jag fick en adrenalinkick, en konstig känsla. Jag var verkligen rädd för min hunds skull, men vargarna ville inte ha med oss att göra, de uppträdde aldrig hotfullt.

Länsstyrelsen inkopplad

Annika Löv fick kontakt med Göran Jansson som är anställd vid länsstyrelsen som naturbevakare. Han ser ingen som helst anledning att ifrågasätta uppgifterna.

– Det är mycket troligt att det var varg hon såg och jag tar det här på allvar. Så fort det blir snö så det går att spåra kommer jag att prioritera det här området och leta efter spår genom att köra efter skogsvägarna.

– Jag avfärdar inte detta. Även om det var i samhället så behöver det inte vara så att det inte var vargar, framhåller Göran Jansson.

Hur säker är du på att det var vargar?

– Hundra procent. Jag såg ju dem tydligt under gatlyktorna bara 75 meter bort när de var som närmast, säger Annika Löv.