Förvaltningsrätten fel ute om antal vargar

Förvaltningsrätten gör i sitt domslut samma misstag som många andra och glömmer att räkna med de föryngringar som skett under året. På så vis missar de minst 130 vargar.

Förvaltningsrättens domslut kring den selektiva jakten på varg togs emot med viss bestörtning från jägarorganisationerna. Naturvårdsverket, som var miljöorganisationernas motpart i målet skriver på sin hemsida att de skall gå igenom domen för att sedan återkomma.

Efter att ha läst domen kan vi konstatera att man från Förvaltningsrättens håll dragit slutsatser på vaga grunder och definitivt inte med stöd i någon form av vetenskap.

Vad som är än mer anmärkningsvärt är att man glömt räkna med 2012 års föryngringar när man definierat antalet vargar. Ett allt för vanligt förekommande fenomen när man talar om hur många vargar det finns i Sverige för närvarande.

Så här skriver rätten i domslutet;

”Om jakten hade genomförts full ut under 2012/2013 hade antalet fällda vargar uppgått till 5,9-7,0% av den totala vargpopulationen om 230-270 vargar enligt inventeringen 2011/2012.”

Underlaget rätten lutar sig emot är alltså inventeringen vintern 2011/2012. Den efterkommande föryngringsperioden under våren 2012 visade under vinterns preliminära inventeringar ha medfört minst 21 föryngringar när 10 revir återstod att kontrollera. En rimlig uppskattning är att 2012 betydde ett tillskott om minst 25 föryngringar och således 100 fler vargar.

Förvaltningsrättens underlag, 230-270 vargar är således grovt felaktigt.

Ett intervall närmare sanningen är 330-370 vargar och den procentuella avskjutningen, om 16 vargar skulle ha fällts skulle således ha blivit 4,3-4,8%.

UPPDATERAD 13:46 Uppgifter som framkommit under dagen från Viltskadecenter bekräftar 33 föryngringar vilket motsvarar 132 nya vargar. Intervallet blir således 362-402 vargar totalt vilket följaktligen påverkar den procentuella fördelningen av 16 vargar till att i stället bli 3,9-4,2%.

Huruvida ett korrekt underlag skulle ha ändrat rättens beslut är okänt men formuleringen ”Villkoren ’i begränsad omfattning’ och ’i en begränsad mängd’ enligt artikeln 16.1 e i Art- och Habitatdirektivet kan därför inte anses uppfyllda.” känns inte fullt lika motiverad.

Att räkna djur är svårt och att räkna varg verkar vara ännu svårare. Vi skrev en pedagogisk artikel om de Osynliga vargvalparna för en tid sedan just med anledning av, ja att de är osynliga och att det till synes gav upphov till många felaktiga beslut.