Eirik Granqvist: Så skiljer du på varg och hybrid
Folkaktionen Ny Rovdjurspolitik bjöd in Eirik Granqvist och Kaarlo Nygren från Finland för att få höra deras erfarenheter kring vargar, hybrider och hur de påverkar människor och vilt.
Folkaktionen Ny Rovdjurspolitik arrangerade en föreläsning i Orsa den 15 februari, där bland annat förre överkonservatorn Eirik Granqvist och förre chefen vid viltcentralen i Finska Karelen, Kaarlo Nygren berättade om sina erfarenheter och forskningsresultat kring vargar och deras bytesdjur.
Sedan några år tillbaka har frågan om huruvida vargarna i Skandinavien och Europa är riktiga vargar eller inte ställs med jämna mellanrum. Att vargarna är ”riktiga” bevisas då och då av forskare genom DNA men trots detta observeras och skjuts frilevande vargliknande bastarder med jämna mellanrum i Finland, Ryssland och i de baltiska länderna. Granqvist redogör i sitt föredrag om varför DNA inte är tillräckligt när det kommer till att avgöra om en varg är en varg eller inte.
Såväl Granqvist som Nygren uttrycker stora tveksamheter kring sammansättningen av den population som finns i Norge, Sverige och Finland. Vargens specifika kännetecken, som skiljer den från hunden redovisas i filmen med Eirik Granqvist och lyder som följer:
- Vargen har en låg och långsträckt kropp
- Vargen har ingen markerad panna
- På frambenen skall det finnas en svart rand
- Samtliga klor skall vara svart/bruna
- Lång nos och käkparti
- Små gula ögon
- Relativt små öron
- Ingen markerad midja utan en relativt rak buklinje
- Kort svans
- Vargen håller i regel huvudet lågt
Utöver dessa kännetecken som kan observeras på levande vargar och även på håll finns ytterligare skillnader i skelettet. Vargen har en bitkraft som vida överstiger hunden. För att leverera en sådan kraft behövs mycket plats för käkmuskulaturen och de kranier som Eirik visar i videon vittnar om betydande skillnader mellan riktiga och falska vargar.
De första 10 minuterna ägnar Eirik åt sin yrkesmässiga bakgrund, därefter tar själva föreläsningen vid.
Kaarlo Nygrens föreläsning handlar främst om vargens påverkan på omgivningen, alltså andra vilda djur, tamdjur och människor. Enligt Nygren är riskerna med varg inte först och främst att de då och då angriper människor utan snarare att de sprider parasiter och sjukdomar och att de utarmar viltstammarna.
I ett studie som Kaarlo Nygren genomförde där slaktrester av älg samlades in och analyserades visade det sig att var fjärde älg var smittad av dvärgbandmask och hade utvecklade cystor i lungorna. Vidare smittades en hel fårbesättning av denna parasit efter ett vargangrepp där ett får dödades men resten av besättningen fick senare slaktas ut och grävas ner efter att parasiten konstaterats i djuren.
Hela föredraget finns på Youtube. Dessa två är ett urval.