DN presenterar lösryckta älgsiffror i dåligt underbyggd artikel

I en kort notisartad artikel den 12 april presenterar DN delar av en studie som med bristfälligt faktainnehåll ska visa att vargar ”dödar proportionerligt fler älgar i dålig kondition än vad jägarna gör”. Det ger en mycket vilseledande bild av faktiska förhållanden.

Dagens Nyheters artikel den 12 april ger intrycket av att vilja bättra på den mytiska föreställningen om vargen som ”naturens renhållningsarbetare”.

Många lever med föreställningen att vargen bara tar sjuka och skadade djur trots att ständiga tidningsrapporter visar på motsatsen, nämligen att vargen i första hand angriper friska, gärna unga, välnärda djur. Inte minst från fårhägn. Se vår tidigare artikel.

DN skriver att ”forskarna” (helt odefinierat vilka dessa forskare är eller vilket land studien är gjord i) undersökt benmärgen hos döda älgar och funnit att 15,1 procent av de vargdödade älgarna hade fetthalter som visade på akut undernäring. Bland älgarna som skjutits under älgjakten var bara 1,6 procent undernärda, enligt ”studien”.

Dessa lösryckta siffror, liksom slutsatsen, står i bjärt kontrast till mer fullständiga rapporter från världens framstående vargforskare. Det saknas också en hel del basdata.

Höstjakt efter välnärda älgar

För det första finns inga årstidsangivelser, något som är helt avgörande för att kunna jämföra de olika siffrorna i artikeln. Låt oss titta närmare på det:

Älgjakten inleds i två omgångar beroende på plats i landet: Första veckan i september eller andra veckan i oktober. Sedan pågår jakten i regel bara 1-2 veckor med lite eftersläpning.

Vid den tiden, alltså hösten, kommer älgarna precis från sommarbete och är välnärda. Att jägare bara skjuter 1,6% undernärda älgar är alltså inget konstigt. Flertalet djur är välmående.

Några månader senare, kanske i slutet av februari och gärna efter en snörik vinter, är förhållandena annorlunda. Älgarna har nu förbrukat det mesta av sina fettreserver, födotillgången är låg och det kan ofta bli en plågsam väntan på snösmältning och bättre bete.

Om vintern varit lång närmar sig både älgar och andra klövdjur nu minimala halter av kroppsfett. Härav både undernäring och utmattning som gör dem till lätta byten för rovdjur som varg. När en vargslagen älg undersöks på vintern kommer den följaktligen att ha klart sämre mätvärden än höstälgen.

Jaktsäsongen är slut för länge sedan, så predation på vinterförsvagad älg kommer alltså endast att utföras av vargen. Det ger automatiskt en högre andel undernärda djur i vargens näringsintag. Till saken hör också att jaktsäsongen bara är fem månader lång (september-januari) medan vargen jagar hela året.

Undernäring ingen sjukdom

Rubriken (”Vargar dödar många sjuka älgar”) är direkt vilseledande då den framställer undernäring som en sjukdom. Istället handlar det om att tillgången på föda varierar under året.

En älg som är mager i februari är oftast fet igen i augusti efter sommarbetet. Det finns alltså ingen självklar anledning till att den ska bitas ihjäl av varg bara för att den helt naturligt tappat några kilo under vinterns kallaste dagar.

Fullständiga rapporter ger annan bild.

Och så frågan om vargen verkligen i första hand tar skadade och sjuka djur? Om vargen är ”naturens renhållningsarbetare”?

Jämför vi vad både Skandulv – där bland annat Håkan Sand ingår – och ryska forskare kommit fram till om vargens sommardiet så framträder en helt annan bild än vad DN visar.

Skandulv redovisade i en studie 2003 att vargarnas sommardiet, om man räknar biomassa (alltså mängd föda), till 94 procent består av fullt friska älgar; 51 procent kalvkött och 43 procent övrigt kött (från vuxna).

Det innebär att långt fler kalvar än vuxna djur blir vargmat, eftersom kalvarna väger mycket mindre än de vuxna djuren. Fem till sex kalvar dödas för varje älgtjur eller älgko som faller offer för vargarna. I procent räknat utgör alltså frisk älgkalv 80-83% av vargens totala födointag under den här tiden.

Går vi till de ryska rapporter som amerikanen Will N Graves sammanställt, kommer så mycket som 93% av vargens födointag från friska och oskadade djur. Och det oavsett om det gäller älg, rådjur, vildsvin eller andra lokala bytesdjur.

I flera rapporter framgår också att vargen i nordliga områden med stor förtjusning tar friska dräktiga vajor (alltså renar av honkön), och bland ryska fårskötare säger man att ”vargar tar sällan de sjuka och tunna djuren. Snarare tar de de mest välnärda.”

Vargens råhet mot friska får i hägn finns det otaliga exempel på i det svenska nyhetsflödet det gångna året. Se vårt nyhetsarkiv.

Driver mytbildning i onödan

Den bild som DN så slarvigt förmedlar är alltså falsk. Om det beror på att man faktiskt inte läst ”studien”, misstolkat den eller helt enkelt tillägnat nyheten för lite utrymme i tidningen låter vi vara osagt.

Helt klart är iallafall att artikeln i onödan bidrar till en osund mytbildning. För som den ryske forskaren A Kolosov uttrycker det:

”Idén om vargens roll som ‘naturens renhållningsarbetare’ är överdriven”. (A Kolosov, Jakt & Viltvård nov 1978. W N Graves, sid 68 Wolves in Russia, 2007).

Att valet av bytesdjur skulle bero på ”en större förmåga hos vargarna att upptäcka vilka älgar som är i dålig kondition”, underförstått ”väljer ut de djur som är sjuka och rensar ut dem” är en naturromantisk myt.

Bilden: Faksimil av DN.se den 12 april.

[Table=24]