218 människoliv skördades av Estlands vargar

I varje land som har eller har haft varg finns det en forskare som sammanställer historiska vargangrepp. I Estland heter den personen Ilmar Rootsi och han redovisar 136 väldokumenterade dödsfall orsakade av friska vargar.

Den Estniske forskaren Ilmar Rootsi har i en grundlig studie (1995 och 2001) funnit 218 dokumenterade fall av dödliga vargangrepp i hemlandet under 1700-1800-talen – 136 av friska vargar och 82 av rabiessmittade.

Det är en otroligt hög siffra med tanke på att Estland vid den här tiden hade en befolkning på några hundratusen människor och att flertalet bodde i städer och byar.

1800-talet värst

I motsats till vad många tror så ligger inte huvuddelen av dödsfallen längst bak i kronologin. Rootsis studie visar att 193 av attackerna (rabiesfallen medräknade) inträffade under 1800-talet och alltså bara den mindre delen, 25 fall, under 1700-talet. Följande kan utläsas i Rootsis sammanställning:

• Åren 1804-1853 dödades 111 ester av friska vargar. Med 1700-talet inräknat slutar dödssiffran på 136 personer.
• Nästan alla, 108 personer, var barn under 17 år. Medelåldern var så låg som 7 år.
• En intressant men obehaglig slutsats är att vargarna hellre valde barnen än de får, getter och nötkreatur som vaktades.
• Det var något fler flickor än pojkar som gick åt, 59 mot 47.
• Angreppen skedde ute på landsbygden, långt utanför städer och byar.
• Två tredjedelar av angreppen skedde i det östra Tartumaa-distriktet nära Peipsisjön.
• Fördelningen över decennierna är väldigt ojämn. Vargattackerna kan snarast liknas vid epidemier som bröt ut vissa år och fick sitt slut då vargarna sköts.
• De hemskaste åren var 1809 och 1810 samt 1846. Av de 48 barn som dödades mellan 1808-1853 så gick 36 åt under 1809 och i en enda socken.

Flest attacker på sommaren

Ilmar Rootsi har gjort en sortering efter vilken månad på året angreppen skedde. Så här ser det ut:

[TABLE=40]

Det ger upphov till en rad intressanta slutsatser. Bland annat krossar det myten om att endast vintersvultna vargar anfaller människor.

Det är snarare så att attackerna mot barn har med föryngringen att göra. Alfaparet har på försommaren plötsligt fått 4-10 valpar att mata och det gäller att snabbt skaffa föda på enklast tänkbara sätt.

När vargen väl befunnit en människoby vara en ofarlig plats med god tillgång på mat är angreppen snart i full gång.

Estland med Tartumaa-regionen markerad i rött, Peipsisjön gränsar mot östra sidan. Översta bilden: Vargattack, rysk oljemålning från ca 1800. I artikelförfattarens ägo. (Målningen är något beskuren).

Sammanlagt 218 människor dog i vargattacker

Utöver attacker där vargen betraktat barn som bytesdjur, så har Estland varit drabbat av rabiesepidemier. Med rabies bland varg blir det ingen vacker statistik:

• Under 1800-talet skedde 82 attacker av rabiessmittade vargar i Estland.
• De smittade vargarna anföll under alla tider på året: 37% på våren, 24% på sommaren, 4% på hösten och 35% under vintern.
• Tillsammans med attackerna från friska vargar dog sammanlagt 218 människor till följd av vargattacker.
• Hur många som skadades, lemlästades eller bara skrämdes upp förtäljer inte statistiken.
• Siffrorna på attacker från rabiessmittade vargar motsäger mångas uppfattning om vargangrepp, då de bara utgör 38% av det totala antalet angrepp i Estland under 1700- och 1800-talen.

Källor: Hans Kruuk, sidorna 71-72, Hunter and Hunted (2002, ISBN 0521891094),  samt John Linell och Tore Bjerke, appendix 2, Rädslan för vargen – en tvärvetenskaplig utredning. (I Linell/Bjerkes rapport nämns bara 132 attacker av friska vargar. Våra siffror är tagna från Rootsis originalrapport förvaltad av personlige vännen Hans Kruuk.)