”Norge har det samme problemet som deg!”

Det gäller att ha täckning för sina påståenden och den som vill använda vargnationen Norge som missil i debatten bör sikta noga för att inte missa målet och landa i mytträsket.

En miljömedveten norrman menade uppbragt att ”folk sutrer for mye om ulver i Sverige”, att Norge också har ett stort antal vargar och att den vargstam på 200 individer som diskuterades år 2005 gäller hela Skandinavien. Så om Norge har samma vargstam varför gnäller då just vi ”bortskjemte svenske drittsekker”?

Jo, vi drittsekker kan bli lite kinkiga för att det ser ut så här:

Jämfört med vår situation som ser ut såhär:

Och så kanske vi gnäller en gnutta till för att ”den norska regeringen våren 2004 beslöt att vargstammen endast skall tillåtas etablera sig i ett särskilt förvaltningsområde. Utanför detta område skall vargpopulationen begränsas genom licensjakt.”

Det står att läsa i Serena Cinques avhandling I vargens spår (Göteborgs Universitet, 2008) och någon sådan kreativ åtgärd har vi tyvärr inte sett till i Sverige. Vissa andra Norge-relaterade fakta i samma avhandling kan också få underläppen att skjuta ut och darra på oss ”bortskjemte”:

”Målet är att den norska vargpopulationen inte skall överstiga tre föryngringar.”

”Den norska staten är enligt lag skyldig att betala full ersättning för husdjur och tama renar som skadas eller dödas av björn, järv, lo, varg eller kugnsörn. Full ersättnnig skall också betalas för kostnader som uppstår till följd av skadorna.”

”När det gäller frågor om förebyggande av skador orsakade av rovdjur har de regionala rovdjursgrupperna också en beslutsfunktion.”

Om inte det kan orsaka en viss kinkighet på vår sida gränsen så vet vi inte vad som annars kan. Varför finns inte samma politiska enighet och beslutsamhet här? Varför nås inte vi av den klarsynthet som präglar våra norska systrar och bröder?

Källor: Skandulv och Viltskadecenter (diagrammen) samt Serena Cinque (fakta om norsk rovdjursadministration).

[Table=24]