Skandulv: Fem av sex vargdödade älgar är kalvar
År 2003 lyckades Skandulv för första gången sammanställa vad svenska vargar äter under den ljusa årstiden. Och det är oroande läsning.
Ryska forskare påvisade redan åren 1970-1975 att vargens födointag till 82,4% består av älg. Det konstaterades efter att maginnehåll och spillning från 235 vargar undersökts (W N Graves, 2007).
Vargens sommardiet kan enligt nya forskarrön beskrivas som ändå mer enahanda – älgkalvar och åter älgkalvar.
– Det varierar en del mellan flockarna, men älgkalvar är helt klart huvudfödan mellan juni och september, berättade Örjan Johansson, forskare inom det skandinaviska vargprojektet Skandulv för tidningen Expressen.
Han påpekar att studien är unik, även globalt sett. Att ta reda på vad vargar äter på vintern är inte svårt eftersom det finns spårsnö, men sommardieten har ingen studerat så detaljerat tidigare – inte ens i det forskartäta USA.
Det som gjort faktainsamlandet möjligt är GPS-halsband som pekar ut var en sändarförsedd varg varit med en felmarginal på bara några få meter.
Sedan kan man finkamma den sista biten av terrängen med hjälp av spårhund. På så vis har forskarna lyckats hitta rester efter många av vargarnas sommarmåltider sedan fem år tillbaka, 1998-2003. Ett statistiskt säkert underlag. Totalt har nio vargrevir finkammats.
Älgkalv absoluta huvudfödan
Resultatet av den tidsomfattande undersökningen visar att vargarnas sommardiet, om man räknar biomassa eller mängd föda, till 94 procent består av älg; 51 procent kalvkött och 43 procent övrigt kött (från vuxna).
Det innebär att långt fler kalvar än vuxna djur blir vargmat, eftersom kalvarna väger mycket mindre än de vuxna djuren. Fem till sex kalvar dödas för varje älgtjur eller älgko som faller offer för vargarna.
I procent räknat utgör alltså älgkalv 80-83% av vargens totala födointag.
Oroande data
På papperet kan det se bra ut att vargarna undviker de färdigutvecklade älgarna som vi uppskattar både för deras naturliga skönhet och som jaktbart vilt. Och på kort sikt stämmer det.
Problemet är bara att i naturen sker allt på lång sikt. Att vargarna tar alla kalvar kan enkelt översättas med att föryngringen av älgstammen upphör. Älgarna lever år efter år men bara ett fåtal ur deras avkomma överlever.
I längden blir alltså älgstammen äldre och äldre och när de äldsta älgarna så småningom dör, finns det inga ungdjur som ersätter dem.
I takt med att vargarnas antal ökar går den här negativa utvecklingen allt snabbare. Fenomenet är numera välkänt och har studerats i bland annat USA.
Frågan är: Vilken beredskap har vi i Sverige?