Vad är en föryngring?

Svar: En föryngring motsvarar 4 överlevande valpar.

Många tidningar använder ofta slarvigt ordet ”föryngringar” när de skriver om vargens ökningstakt. Det är ett missvisande ord då många människor uppfattar det som antalet födda vargvalpar.

Den korrekta betydelsen av ”Föryngring” är ”valpningstillfälle” eller helt enkelt  ”kull”. En föryngring är alltså inte bara en enstaka valp, och det innebär att den svenska faunan får ta emot betydligt fler vargar än vad många media förstått att förmedla. Vanligtvis är en vargkull på 4-8 valpar. En etablerad schablon (som används av t ex Viltskadecenter¹) är fyra överlevande valpar per kull och år efter avdrag för födselskador, undernäring, trafikolyckor och andra missöden.

I Sverige räknar vi statistiskt med fyra överlevande vargvalpar per föryngring och år.

Föryngringstakten ökar

År 2010 hade vi 28 bekräftade föryngringar inom Sveriges varglän. 28 gånger fyra valpar ger 112 nya friska vargar inför år 2011. En betydligt högre siffra än vad man som oinvigd läsare kan lista ut av ordet ”föryngring”.

Men det räcker inte med det. I takt med att vår vargstam ökar, höjs naturligtvis takten på föryngringarna. Fler generationer innebär fler vargindivider som kan bli föräldrar. För närvarande beskrivs ökningstakten som 19% från det ena året till det andra. Med 2010 års siffror är det alltså avrundat 33 valpningstillfällen härnäst och därmed kommer minst 132 överlevande vargar att adderas till Sveriges fauna under 2011. Det ger totalt en vargstam på 351 individer med Viltskadecenters lägsta siffra 219 individer (mortaliteten inräknad).

På tio års sikt uppstår problem med denna tillväxt. Förutsatt att överlevnadskvoten (86,6%) för vuxna vargar är densamma och att ökningstakten för föryngringarna består (19%) kommer antalet valpkullar att vara 159 stycken år 2020. Räknat i antal överlevande nya vargar är det 638 stycken bara det året.

Vargstammen 2000 individer om nio år

I det läget har vi sannolikt en vargstam på minst 2000 individer (se beräkningen nedan) om inte det tidigare statliga direktivet, då 210 vargar och minst 20 föryngringar, efterlevs med hjälp av licensjakt. Vargstammen skulle därmed ha tillåtits öka med i runda tal 1000% under en tioårsperiod. Dödligheten, Mortaliteten, bland vuxna vargar har vi satt till 13,4% enligt Viltskadecenters rapport Varg i Sverige vintern 2010/2011 (34 av 253 döda vargar 2010-2011).

Observera att bland valpar är dödssiffran redan avdragen i föryngringssiffran för varje år, men vi väljer ändå att dra mortaliteten från hela vargstammen för att det inte ska råda någon tvekan om siffrornas riktighet. Undantaget är 2011 där dödssiffrorna redan är konstaterade.

Med en vargstam på 2000 individer som var och en fäller ca 50 älgar om året (se Viltkött – måltid för miljövänner) motsvarar bara matkonsumtionen halva vår älgstam eller en tredjedel av hela vårt hjortviltbestånd (renen undantagen då den skyddas av samerna).

Med en vargstam på 2000 individer skulle vi därtill vara den sjunde vargtätaste regionen i världen. Men då har vi redan hunnit bli en av de ”hjortviltsglesaste” för länge sedan. Och så har vi förstås utökat vargreviren till merparten av ytan i åtta län, om dessa ens räcker till (varg har även observerats i Kalmar, Kronobergs, Uppsala och Östergötlands län). Vilken merit ska vi vara mest stolta över?

Så här räknade vi fram antalet vargar för år 2020:

[TABLE=11]

Viltskadecenters förutsättningar enligt rapporten Varg i Sverige vintern 2010/2011:

– Vintern 2010/11 registrerades 210–230 vargar som stationära individer i flockar eller par. Den övriga delen av vargpopulationen kan då beräknas till 43-70 individer och totalpopulationen blir således 253-300 vargar.
– Vintern 2010/11 har 28 föryngringar av varg bekräftats i Sverige (blir 33,3 för år 2011 med 19% tillväxt).
– Om man ser till antalet revir med familjegrupper eller revirmarkerande par, det vill säga antalet revir med etablerade vargpar (med eller utan valpar) var tillväxten 19 %.

* Föryngringstillväxten beräknas till 19% per år enligt Viltskadecenter¹.
** Fyra överlevande valpar per kull (=föryngring) anges oftast som riktmått inom forskningen.
*** 253 vargar (inkl 34 avlidna) anger vargstammens minimum under 2010 enligt nummer 2 av Viltskadecenters två beräkningsmetoder (sidan 5).

**** Mortaliteten uträknad som antalet kända döda vargar (34) delat med samtliga vargar (253) vilket är 13,4%. För år 2011 är mortaliteten bara borträknad från den vuxna stammen då mortaliteten redan är känd.

Svart i bilden representerar de 210 vargar som Riksdagen beslutade om 2009. Den röda delen är överskottet, 141 vargar. Det var alltså 67% fler än ”taket” redan när beslutet upphävdes den 17 augusti 2011.

Sveriges vargstam år 2020. Överst till vänster de 210 vargar som var beslutade fram till den 17 augusti 2011.

Den svenska vargstammens utveckling under perioden 1997/1998 – 2010/2011 baserat på antalet stationära individer. Kurvan visar medelvärdet av min- och maxantalet stationära vargar under inventeringsperioden. Källa:Viltskadecenter.

¹ Viltskadecenter bildades 1996 och tillhör Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU. Uppdragsgivare är Naturvårdsverket. Viltskadecenters främsta mål är att bidra till att begränsa skador som orsakas av fredade viltarter, som stora rovdjur, tranor och gäss. Sedan starten 1996 har Viltskadecenters verksamhet vuxit från en halv tjänst till 11-12 tjänster. Tidigare kom huvuddelen av finansieringen av Viltskadecenters verksamhet från Viltskadeanslaget, som administreras av Jordbruksdepartementet (numera Landsbygdsdepartementet) via Naturvårdsverket. Från och med verksamhetsåret 2004 finansieras Viltskadecenter med medel från Anslaget för biologisk mångfald, som administreras av Miljödepartementet via Naturvårdsverket.