”Vargen tar bara sjuka och skadade djur!”

Det kan tyckas onödigt att ta upp den här myten eftersom så många svenska tamdjursägare fått se sina friska oskadade djur bli vargoffer, och det i sin tur har beskrivits i varenda tidning i landet de senaste åren. Likafullt används ”faktoiden om vargens etiska jakt” fortfarande som ett balsam för att försöka mildra människors syn på det kontroversiella rovdjuret.

Djuruppfödare, viltvårdare och andra som försöker vårda tamdjur i vargens närhet har en klar bild av vad det stora hunddjuret helst attackerar: Nästan alltid unga och friska djur. Oftast de mest välnärda. Vargforskaren Håkan Sand vid Grimsö uttryckte sig ganska klart i december 2002 när han intervjuades av SR Ekot;

– Vargar tar inte bara utmärglade eller sjuka djur, det är en myt.

Vargens försvarare har svårt att acceptera detta. Det man kan fråga sig är varför det är så viktigt att dölja vad och hur vargen jagar och äter? Det är som om vissa grupper känner skam för ett enkelt hunddjur som lever på sin jaktinstinkt och sin kunskapsbank om lokala bytesdjur.

Vargen är som alla rovdjur opportunist. I dess vardag innebär det att den tar det byte som är enklast att få tag i för tillfället, vare sig det beror på att vargen med vindens hjälp kan smyga upp bakom en fullt frisk älgko eller välja en sällskapshund för att den är liten och lätthanterlig. För varje ny erfarenhet får de äldre vargarna något att lära de yngre, och de anpassar också jaktformen efter flockens storlek.

”Surplus Killing”

Jaktinstinkten styr och en vuxen varg dödar långt fler byten än den kan äta. Något som enkelt intygas av fåruppfödare som fått in en varg på marken. En välväxt varg kan äta 11 kilo kött per dygn, men i hagen är ett halvt ton sönderbitet fårkött ingen ovanlig syn.

Den ryske forskaren V V Kozlov rapporterar till exempel att fem vargar under en kväll attackerade och dödade 94 av 95 får i en hage i Krasnoyarskij Kraj, Ryssland. Det hände 1953. En mer sentida notering beskriver hur två fullvuxna vargar river 96 får på en timme (W N Graves, Wolves in Russia, sid 69, 2007).

Andra ryska rapporter visar hur vargar tagit mer än 30 renar åt gången ur en enda renhjord och därefter lämnat nästan allihop att ruttna.

På Kaspiska Havets is dödade en vargflock, under tre veckor februari 1978, 17-40% av alla sälungar (av rasen P. Caspica Gmelin) och lämnade de flesta utan att äta av dem. Även vuxna sälar lämnades på samma sätt (W N Graves, sid 67, Wolves in Russia, 2007).

Wiborgs tidning (nr 146) 10 december 1878.

Beteendet är tyvärr så vanligt att det till och med finns en speciell term för denna meningslösa slakt – ”Surplus Killing” – som lanserats av den internationelle viltbiologen och IUCN-medlemmen Hans Kruuk.

Med det i beräkningen är det lätt att förstå argument om att reglera vargstammen. Ett sätt att göra viltresursen meningsfull både för människor och djur.

14 älgar per månad

I Fennoskandia är älgen vargarnas huvudsakliga föda. Sommaren 2007 gjorde Hedmarks Högskola i norska Elverum en studie av ett valplöst vargpar i Juvbergsreviret. Expertpanelen bestod bland annat av Petter Wabakken och svensken Olof Liberg, båda kända rovdjursforskare. Med hjälp av GPS-halsband lyckades man följa vargparet under en längre tid. Varje slagen älg spårades upp och noterades.

Undersökningen visade att vargparet under en enda månad slog 14 älgar – fyra vuxna och 10 kalvar, ungefär ett ton rent kött – alltså långt mer än vad de kunde äta. Hur många älgar som sargades men överlevde framgick inte av undersökningen.

En annan omfattande undersökning, från Skandulv 2003, visar att vargarnas sommardiet, om man räknar biomassa eller mängd föda, till 94 procent består av fullt friska älgar; 51 procent kalvkött och 43 procent övrigt kött (från vuxna).

Det innebär att långt fler kalvar än vuxna djur blir vargmat, eftersom kalvarna väger mycket mindre än de vuxna djuren. Fem till sex kalvar dödas för varje älgtjur eller älgko som faller offer för vargarna. I procent räknat utgör alltså älgkalv 80-83% av vargens totala födointag under den här tiden.

Det innebär också att älgstammen lokalt blir äldre och äldre utan att tillräckligt många kalvar överlever för att trygga återväxten. På sikt leder det till minskande älgstammar.

V V Kozlov rapporterar att vargar äter 50% av rådjurs- och vildsvinsavkomman varje år. Så mycket som 93% av vargens födointag kommer då från friska och oskadade djur (W N Graves, Wolves in Russia, sid 68, 2007).

Friska djur görs sjuka

I den mån vargen hittar sjuka och skadade djur så faller dessa precis som älgkalv och får under kategorin ”lättfångat”, men inte sällan har vargen själv tillfogat just de skador som sen försvagar bytesdjuret. Vargdödade älgar har hittats med svåra bett i buk och baklår som orsakats medan de levde.

Den ryska vargforskaren Michail Pavlov berättar i sin bok ”Varg” (1982):

”Vi fann en årsgammal älg död 500 meter från vägen med båda lårmusklerna lösrivna nästan intill benpiporna; betten började nedanför svanspartiet och gick till haslederna. Nedanför var älgens ben tjocka som elefantben av en frusen blandning av blod och var. Spår visade att två kilometer från vägen hade två vargar nått en älgflock men bara klarat att bita ettåringen. Efter det första framgångsrika bettet hade de bara anfallit denna. De vuxna älgarna hade inte försökt skydda den, bara fortsatt. Ettåringen släpade sig efter, dömd att gå under. Vargarna rev under tiden loss stora muskelstycken från benen. Detta fortgick under nästan en kilometer.”

På Vargfakta publicerade vi också hösten 2011 en artikel om en vargbiten älg som med bakdelen till stor del avsliten vandrade nära Ockelbo. Likaså en bild där en del av ansiktet avrivits (Om vargangrepp).

Dessa skador är exempel på vargens angreppsstrategi mot större bytesdjur. Vargen biter högt och utgången är given efter att det utmattade bytesdjuret förföljts en sträcka. Vare sig vargen nöjer sig med de köttstycken den slitit bort, eller gör en slutgiltig dödlig attack, kommer älgen att avlida svårt sargad.

Fel tala om ”etisk jägare”

Det är inget moraliskt fel på vargen själv eller dess sätt att söka föda, det handlar om ett stort rovdjur med en stor jaktinstinkt och en exceptionell inlärningsförmåga. Men en varg tar faktiskt alla typer av bytesdjur och att antyda att vargens jakt är etisk är direkt felaktigt. Dess jaktinstinkt är så hårt präglad i dess gener och den följer ingen storstilad plan när den angriper.

Eller som den ryske forskaren A Kolosov uttrycker det:

”Idén om vargens roll som ’naturens renhållningsarbetare’ är överdriven”. (A Kolosov, ”Problem med att bekämpa vargen” Jakt & Viltvård nov 1978. W N Graves, sid 68 Wolves in Russia, 2007).

Exempel på sjuka och skadade djur…

[TABLE=24]