Axplock ur ny rovdjursförvaltning i Värmland

Länsstyrelsen i Värmland har pressträff med anledning av ny rovdjursförvaltning. Om förvaltningen omsätts i praktiken innebär det stora förändringar för rovdjursstammarna i länet.

Med nuvarande dödläge i rovdjursförvaltningen efter miljöorganisationernas senaste tilltag är utsikterna för en normalisering av rovdjursförvaltningen en smula tilltufsade. Länsstyrelsen i Värmland har detta till trots i dag en pressträff med anledning av den nya och förhoppningsvis starkt regionaliserade rovdjursförvaltningen.

Viltförvaltningsdelegationen som alltså framgent kommer att bli den styrande alternativt starkt rådande instansen har för Värmlands del redogjort för hur de ser på saken. Några av de punkter som beskrivs kommer om de omsätts i praktiken att innebära stora förändringar till det bättre för de som har rovdjuren i sin omedelbara omgivning.

Som vi redogjort för tidigare skulle rovdjursstammarnas inverkan inte bli så stor om distributionen var mer jämlik över hela Sverige. När Sven- Erik Liljelund kom med sin utredning 2012 gjorde vi en illustration på hur vargstammen skulle kunna distribueras över Sveriges nedanför renbetesgränsen. Fördelningen tog hänsyn till yta och befolkningstäthet.

Viltförvaltningsdelegationen har gjort något liknande då de anser anser att Värmland inte bör ha fler än 10 procent av vargpopulationen:

– Att miniminivån för varg i Värmlands län bör vara en proportionerlig andel av den nationella miniminivån, vilket motsvarar ca 10 % om man utgår från ett rimligt nationellt utbredningsområde för varg.

De fortsätter med hänsyn till inverkan och visar prov på adaptiv förvaltning:

– Att förvaltningsmålet för varg i Värmlands län bör uttryckas i ett intervall och inte vara högre än nödvändigt. Om vargstammen ligger under länets förvaltningsmål bör tilldelning till licensjakt anpassas till trenden i vargstammens tillväxt samt eventuell skyddsjakt.

Som säkerhetsaspekt tillförs följande:

– Att licensjakt inte är aktuellt om vargstammen skulle ligga under länets miniminivå. Då är endast skyddsjakt aktuellt.

Helt i enlighet med Art- och Habitatdirektivets portalparagraf och mening poängteras:

– Att begränsande faktorer för täthet av varg i Värmland är de berördas acceptans för vargförvaltningen samt socio-ekonomiska faktorer. Toleransnivån för varg i Värmlands län utgörs av den nivå där vissa berörda verksamheter på längre sikt påtagligt försvåras eller omöjliggörs.

Ungefär som i Finland:

– Att toleransnivåer bör formuleras utifrån omfattningen av skador på tamboskap och hundar, uttag ur klövviltstammar samt människors oro.

– Att förvaltningen av varg bör ta hänsyn till ekonomisk påverkan på näringar, livskvalitet och intäkt ifrån jakt.

Vissa restriktioner för jakten bör finnas. Dock skall särskilt skadebringande rovdjur skjutas alldeles oavsett:

– Att regionalt ansvar ska tas för vargstammens genetiska status. Detta bör ske genom restriktivitet vid skyddsjakt på individer som är helt obesläktade med den skandinaviska vargstammen, samt genom att rikta licensjakt mot revir med hög inavelsgrad. Särskilt skadegörande individer bör dock tas bort oavsett om de är genetiskt värdefulla, eftersom de inte tillför något positivt till acceptansen för varg.

Delegationen vill också ta hänsyn till jaktens starka förankring på landsbygden:

– Att meningsfull jakt bör kunna bedrivas även i områden med varg, med avseende på risk för angrepp på hundar samt möjligt jaktuttag.

Några förflyttningar med helikopter verkar uteslutet:

– Att vargens utbredning i länet bör ske naturligt.

Mer med stöd i Art- och Habitatdirektivet:

– Att licensjakt bör ske utifrån kriterier baserade på skadesituation, genetisk status, påverkan på jakt och lokala koncentrationer. Hänsyn bör även tas till hur länge det har funnits vargrevir i området. Om landets miniminivå ännu inte uppnåtts anpassas tilldelningen till licensjakt till att det ska finnas utrymme för spridning utanför länet.

Praktiskt genomförande:

– Att förvaltning av varg så långt det är möjligt bör ske inom ramen för älgförvaltningsområdena.

Politisk och opinionsmässig hänsyn:

– Att Länsstyrelsen bör informera om licensjakt på varg i syfte att öka allmänhetens kunskap om hur och varför den bedrivs. Motsvarande information till jägare ansvarar Jägareförbundet för.

– Att en minskning av vargstammen bör ske gradvis för att licensjakten ska vara praktiskt genomförbar och att minskningen ska kunna genomföras med allmänhetens acceptans.

Sammantaget ser förvaltningsplanen eller utkastet till en sådan väldigt bra ut. Det är i och för sig inte första gången något positivt presenterats på pappret som sedan visat sig omöjligt när skall genomföras i praktiken.