De osynliga vargvalparna
När antalet vargar inventeras är det vinter och snö och när resultatet slutligen presenteras är det sensommar. Mellan räkning och presentation föds valpar som bevisligen går ”under radarn” till kommande vinter.
Antalet vargar är en ständigt återkommande fråga och ett ständigt diskussionsunderlag. Oavsett vad man tycker om vargar kan numerären direkt översättas i förväntade konflikter mellan människor, deras tamdjur och vargarna. Fler vargar ger fler konflikter och angrepp. Omvänt gäller med färre vargar.
Vargar räknas som bekant vintertid då man kan följa deras spår i snön. Utan snö blir inventeringen omöjlig eller på sin höjd osäker – för osäker för de svenska vargforskarna för att vargarna skall dokumenteras som befintliga. Sverige har utan jämförelse några av de mest extrema kriterierna för att ”säkra en varg” vilket i praktiken betyder att många vargar aldrig blir räknade.
Hur många är omöjligt att veta men vinterns inventering var osäker och enligt forskarna själva knappast tillförlitlig som ett beräkningsunderlag givet de usla snöförhållandena.
Trots varningen eller påpekandet om att resultatet inte var tillförlitligt används siffrorna flitigt och den svenska vargstammen uppges vara allt mellan 230 och 300 individer till omfång.
Osynliga valpar
Det som förbryllar redaktionen mest är att vargvalparna som föds under våren inte räknas in i vargstammen förrän nästkommande vinter. I realiteten innebär det att samtal om antalet vargar näst intill uteslutande görs på redan inaktuella siffror. Vem som gagnas av detta är oklart men faktum kvarstår att så är fallet.
De aktuella siffrorna som kommuniceras är enligt ovan men i samma rapport beskrivs också hur 25 föryngringar konstaterats under föregående period, 2011. Till detta skall läggas ytterligare 3 föryngringar som anses mindre säkra. Den historiska tillväxten i antalet föryngringar har varit 19% vilket borde borga för att 30 parningar med valpnedkomst genomfördes under våren 2012.
Av de valpar som föds har man konstaterat att minst 4 individer överlever till oktober. Detta vet man genom all den forskning som trots allt bedrivits under åren.
Allt som allt kan man med god säkerhet säga att det tillkommit minst (30*4) 120 nya överlevande vargindivider under våren 2012.
Adderar man 120 till det osäkra intervallet om 230 till 300 individer har vi således 350 till 420 vargar i Sverige i skrivande stund övrig mortalitet bland vuxna individer oräknad.
Pedagogiskt olämpligt
Att prata om en population utifrån inaktuella siffror är svårbegripligt och förvirrande. Dels för att det faktiskt ger sken av att vargstammen är mycket mindre än vad den är och dels för att uttalade mål om populationer görs och jämförs med felaktiga siffror.
För en lekman som läser vad SR Ekot skriver om 256 vargar framstår både NVVs mål om 380 vargar och regeringens mål om 180 vargar som varande i underkant eller i överkant. Varken eller känns som motiverat när man pratar om rovdjursförvaltning eller rovdjurspolitik.
En som förstått hur det ligger till med numerären är Jägarnas Riksförbunds ordförande, Solveig Larsson som säger i ett uttalande i tidningen Jakt & Jägare att vi troligtvis redan nu har 400 vargar, ungvargarna inräknat.
Om regeringens mål om 180 vargar skall bli verklighet krävs det en populationsbegränsade jakt redan denna vinter om minst 170 individer. Mot bakgrund av de tidigare besvären med jakt på varg får det nog ses som problematiskt.
Men, om det inte sker innan nästa års föryngringar, för sådana blir det, blir behovet av antalet skjutna vargar inte färre.
En försiktig skattning ger vid hand att det vintern 2013/2014 kommer att röra sig om avskjutning av 240 till 320 vargar för att komma ned till målbilden om 180 vargar.
Rovdjursförvaltning är ett delikat gebit som inte lämpar sig för oändligt långa utredningar. Snarare pragmatisk och resolut handling.