Ashta i Sehore-distriktet, dödsplats för 17 barn
1980-talet blev i många stycken en lika blodig tid som det sena 1800-talet för Indien. De tragiska händelserna i Hazaribagh 1981 följdes bara fem år senare av 17 barns våldsamma död i Sehore. Det här är historien om ”Vargarna i Ashta”.
Sehore-distriktets våldsamma vargattacker – ofta kallade ”Vargarna i Ashta” efter en kommun i distriktet – ledde mellan slutet av 1985 och början av 1986 till 17 barns våldsamma död. Och det bara fem år efter vargattackerna i Hazaribagh som skördade 13 dödsoffer, samtliga barn.
Flocken i Ashta bestod av två vuxna hanar, en vuxen tik, ett ungt hondjur och två valpar. Samtliga återfanns och dödades.
November 1985
Vargattackerna började i byn Foodra, tredje veckan i november 1985, då en åttaårig pojke dödades och släpades bort från ett fält utanför byn. Pojkens föräldrar såg hela händelsen och sprang efter vargen som släppte pojken och flydde. Vid det laget var pojken redan död med det mesta av magen uräten.
Kort därefter var det dags igen. Ett spädbarn togs av en varg ur en hammock i byn Amala Majju. Endast blodiga kläder omgivna av vargspår hittades när Sehores lokala skogsvårdsrepresentanter letat i området.
Organiserad jakt
Efter de inledande attackerna följde en strid ström av dödliga angrepp med bara veckor emellan och myndigheterna bestämde sig snabbt för att försöka utrota barnamördarna.
En grupp jägare anförda av både polis och skogsvårdspersonal gavs ett tillfälligt högkvarter i byn Dodi. Där utarbetades en strategi som gick ut på att använda åtlar för att locka vargana till lämpliga platser där de sedan skulle tas om hand. Det visade sig vara en misslyckad idé.
Vargarna tycktes ha blivit så inriktade på människojakt att de helt ignorerade jägarnas försök att locka med getter och får som beten. Trots ett flertal åtlar fortsatte de dödliga attackerna mot barn i området.
Ny strategi gav den första vargen
Det var till sist ett lokalt initiativ som gav den första lyckade jakten. En av traktens bönder lokaliserade varglyan och hittade de två valparna. Dessa kunde sedan användas för att locka tiken i en fallgrop där hon avlivades.
Trots att bara en varg nu eliminerats framkom en hel del information som var till nytta för fortsättningen. Bland annat undersöktes tikens maginnehåll. Där hittades inte mycket mer än hårrester efter människor.
Med tikens ringa storlek medräknad drog man därför slutsatsen att det inte var en enstaka varg som dödat barnen utan en hel flock. Fler insatser var alltså nödvändiga.
Klarade livhanken
Det blev extra tydligt när även en vuxen man attackerades en bit därifrån. Denne lyckades dock klara livhanken genom att bränna den attackerande vargen med en fackla.
Förödelsen i den attacken begränsades till svåra bitskador i vänster axel.
Andra vargen sköts med ett skott
Jägarna fortsatte patrullera området och det var under en sådan runda som en lokal bonde rapporterade till en av männen – en erfaren tigerjägare – att en varg just dödat ett av hans får.
Jägaren följde med bonden och sköt vargen med ett skott. Vargen var en stor gammal hane med raggig päls. Troligen flockens alfadjur.
Slutet på attackerna genom ”barnåtel”
Den 2 januari 1986 lyckades jägarteamet skjuta den sista vargen, en vuxen hane. Det skedde efter en sensationell lockjakt där man lagt ut en docka som liknade ett människobarn och samtidigt lockade med imitationer av spädbarnsskrik och joller.
Det lyckades och en varg kunde skjutas strax efter skymningen. Det blev den sista. Några dagar tidigare hade chefen för jägargruppen, Ajay Singh Yadav, skjutit den tredje vargen genom att vaka vid en fårbesättning utklädd till herde.
Alla vargar friska
Många hävdar att bara sjuka eller gamla tandlösa vargar anfaller människor, men vargarna i Ashta är bevis på det motsatta. De två sista vargarna var unga, friska och starka, Ett omdöme som även gäller tiken. Alfahanen var visserligen gammal men hade inga fysiska defekter eller sjukdom.
Jaktledaren Ajay Singh Yadav skrev en bok om sina upplevelser – ”The Man-Eating wolves of Ashta, ISBN 9788187075493.